Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Munck, Petrus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
Munck, Petrus.
6ter. Såsom Stiftets Styresman bevistade ban 1800 års
Riksdag i Norrköping, höll ban Riksdagspredikan ocb
utnämndes s. år till Ledamot af Nordstjerne-Orden. 1801 deltog
ban i Banco- ocb Riksgälds-Revisionen. I Maj månad 1805
blef ban angripen af nervslag. Hans son, den såsom
Riksdagsman och Läkare store och vidtfrejdade Professor
Eberhard Zacharias Munck af Rosensköld, uppbjöd bela sin
förmåga, för att afböja den hotande faran. Biskop M. märkte
också sjelf att döden nalkades med stora steg och derom
talte lian mycket och gerna med siua förtrogna. "Mera för
att göra sonen till viljes, än af hopp att återfå sin helsa,
företog ban resan till Ramlösa Hälsobrunn, den ban många
år med förmån hade nyttjat." (Sinius). "Quod autem fato
manebat, consilio vitari non potuit. Iterum stupore
(nervslag) mox sopore correptus, sine dolore, & assidente
foven-teque familia, exspiravit hic Episcopus, vitæ & mortis
ge-nere felix." (Norberg). Död i Ramlösa den 18 Juli 1805,
71 år gammal.
Vi hafva sökt skildra Biskop Munck, dels efter de
handlingar, som ligga för oss, dels efter berättelser af
trovärdiga personer, hvilka voro hans vänner och genom
mångfaldig beröring i botten kände honom. Mycket kunde
blifvit tillagdt — anekdoter, anade afsigter, fula tillmälen,
stygga kabaler, å ena sidan — stor vetenskaplighet och
snillrikhet, den omutligaste rättvisa, den renaste Christendom å
andra; för båda skulle bref, handskrifter, eller tryckta
arbeten kunna åberopas. Genom uppdukandet af dylikt kram
— motsatser och lösa hugskott — hade det kostat
biogra-phen vida mindre möda, att göra anrättningen mera piquant,
smakande och lättsmält för många läsare; men är det hvarje
menniskas ovilkorliga pligt, att med redligt nit söka
sanningen, så är det isynnerhet historieskrifvarens — ban må
nu skrifva en Konungs eller en enskildt mans historia —
att samla, sofra och försigtigt begagna de källor, som stå
honom till hands, och sedan efter bästa förstånd, utan
fruktan för tadel eller snikenhet efter beröm, skrifva hvad
honom synes rätt vara. Att något af skildraren ingår i
skildringen ligger i sakens natur; att misstag derföre finnas, det
är förlåtligt, när de ej ske af berådt mod eller skygghet
för arbete. Bryte vi ock, genom uttalande af dessa
grundsatser för en biographie, stafven öfver oss sjelfva, så hafve
vi åtminstone angifvit det mål, hvarthän vi, efter vår
förmåga, sträfvat — och för öfrigt — fiat justitia pereat mundus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
