Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Munthe, Sven Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
Munthe, Sven Johan. 180
fest 1768. 5:dje Theol. Prof. samt Kyrkoherde i Wallkärra
och Stångby 1769. Præses vid prestmötet 1770.
Acade-miens Hector åren 1749, 1761 och 1773. Promotor i
Philosophiska Fakulteten 1760, då 40 Candidater erhöllo
lagerkransen och i Theologiska 1772, då han creerade d. v.
Adjunkten, sist Domprosten Hellman till Theol. Doctor.
Död efter en långvarig och tärande sjukdom d. 29
Augusti 1774.
Professor M. var en hederlig, beskedlig man, hvars lif
framflöt stilla och jemnt. Han liade ett ganska fördelaktigt
yttre, var systerson till Biskop Engeström; omständigheter,
som förmodligen icke motverkade hans befordran. Hans
kunskaper i österländska språken gjorde, att ban 1745
nyttjades af Kongl. Cancelliet såsom tolk vid den
Tripoli-tanska beskickningen. Hans likpredikan öfver
Härads-Prosten Östberg i Liderup utmärker sig vida framför mängden
af sådana predikningar så väl i anseende till språk som
innehåll. Man ser att predikanten aktat på tidens tecken, i
det ban söker nedqväfva fritänkeriets hy dra, som nu
började att sätta upp hufvudet. "Fria tänkare!" säger han,
"hvad är tin frihet annat, än ett trängsel, therunder tu icke
vill se se hvad tig inskränker. Jag vill ej tala om the af
en gäsande blod upkastade häftiga sinnesrörelser, som hela
tanckekraften förvirra. Väl kan denna stormen lägga sig;
men under djupaste lugnet omgifver tig en flock af sinliga
begrepp, som hela inbillningskraften intaga. Knapt vågar
tu ett steg utom denna gränts, förrän tankén vill förlora
sig och själens Öga får ej skåda längre, än thet lekamliga
kan åtfölja. — — — Gud säger sjelf genom Propheten
Esaias: "Jag är Herren eller Jehovah thet är mitt namn,
och jag skall icke gifva min äro enom androm, ej heller
mitt lof af gudomen (Es. 42)." . . En evig, sjelfständig,
nödvändig och oföränderlig varelse eller grundväsende, hvars
kraft alla andra tillförlitliga och föränderliga varelser måste
undergifna varda. Betraktom vi menniskans varelse ; så
befinnes ju then både föränderlig och tillfällig, föränderlig, i
hvart ögonblick, som erfarenheten vittnar, tillfällig, eller
sådan^ at den kunnat vara til och icke vara som förnuftet
intygar. I samma förnuft är äfven väl then sanning
inplantad, at alt, hvad tilfälligt och föränderligt är, måste hafva
sin tilräckliga grundorsak thet är eller icke är; hvarföre
thet är sådant och icke annorlunda. Fördenskull ehuru
man räknar den längsta fölgd af tilfälliga medelorsaker, som
ömse om på hvarandra värka, så hvilar dock icke et redigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
