Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Munthe, Lars Peter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
Munthe, Lars Petter.
MUNTHE, LARS PETER.
Son af Prosten Dr Sven Hansson Munthe (se öfv.). Han
var född d. 29 Juli 1752, blef Student i Lund 1766. Mag.
1772. E. O. Åman. vid Biblioth. 1773. Ord. 1780.
Do-cens i Lärdomsbist. 1776. Vice Bibliotb. 1784. Juris &
Philos. Pra et. Professor 1785. Acad. Rector 1801.
Pro-motor i Philos. Fahult. 1796. Dog ogift d. 27 Maj 1807.
’Någon yttre märkvärdighet egde ej hans öden, men han
hade få likar i ren och ädel charakter. Han älskades
derföre som ett slags helgon inom de lärdas ecclesia. Lidbeck
skillrade honom på prosa och Tegnér pä vers såsom något
utomordentligt i de godas rike.
Det heter hos den förre: "Icke nog, att han egde
denna sansning och djupsinnighet, som går till grunden af
tankarne. Han egde äfven den lekande qvickhet och liflighet,
som blandade hons mogna anmärkningar med muntra
föreställningar och klädde med rosor vägen till sanningen.
Lugn och eld, qvickhet och skarp urskillning, stadga och
munterhet — hade hos honom ingått i den härligaste
förening." Och hos den sednare:
Hvad Lan var? O att jag finge
denna fjäder snillet Har
dragit ur en engels vinge
för att teckna hvad han var;
för att måla oförfeladt
huru menskligt skönt hans väsen
hur socratisk glad hans dygd
Och han följde oförsagdt
tidehvarfvets vagn som körde
genom mången okänd trakt.
Ingen pedantism förstämde
harmonien af hans själ,
ej Minervas uggla skrämde
Gratierna bort likväl.
Tack ännu i evigheten
för hvar ren och skön gestalt
jag trott se i dödligheten,
för min tro på menskligheten,
för mitt hopp, för allt, för allt.
Slutande:
Mången tidens hölja seglar
Uti evigheten in,
mången graf sin mun förseglar
förr’n härnäst sig himlen speglar
i cn själ, så skön som din.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
