Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Murbeck, Peter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Murbgck, Peter.
191
att här ens lata med lidandet beveka sig, om ban ej sjelf
kännt sig uppbygd af den väldige talaren. Tollstadius,
hvilken svenska folket, ännu 100 år efter hans död,
nämner med väl så stor vördnad, som Catholska kyrkan sina i
Curian förklarade helgon, var ej sjelf en Murbeck, liksom
han ej heller var en Rutström — den andre folktalaren och
"väckelsepredikanten" i Stockholm vid denna tid. Ty T.
var den högre mellantonen, deri just det sammanklang, som
var sannt bos en Murbeck och en Rutström. Ingendera af
dessa stod så högt uppe på trons Thabor som han. Begge
kunde älska honom, men de kunde icke älska hvarandra;
ty de kunde icke förstå hvarandra. Emellertid blef snart,
särdeles efter Tollstadii död, en bedröflig söndring emellan
den ensidigt lagiske och den ensidigt evangeliske, hvilka
begge mest framstodo för menige mans uppmärksamhet bland
Stockholms-presterna. Begge voro häftige, med inskränkta
vuer, hvardera anseende, att himlen föll ner kring deras
eccleciola, liksom barnet tror att himlahvalfvet står på de
omgifvande skogstopparna; och när M. 17o0 kallats till
Commiuister vid Ladugårdslands-föraamlingen, der Dr
Rutström var kyrkoherde, hade man ofta den sorgen att böra
Commiuistern i aftonsången vederlägga hvad Pastorn
föredragit i högmessan. Det gick stundom till den ytterlighet,
som var oförlåtligast, nemligen det löjliga. Gr. Tessin
berättar, att, då Comministern i sin aftonsångs-predikan som
bäst trott sig bevisa att R. var antichrist, reste sig en
gumma upp och ropade: du är sjelf antichrist. Frid nu
med begge stridsmannens minne. Vi må tro, att begge
motarbetade förruttnelsen i sin tid och att till och med olika
teniperamenter oeh naturanlag kunnat bilda dessa sympathier
och antipathier, hvaraf vi se så märkbara prof öfverallt i
verlden — i Cabinetter och på stridsfält, på lagstiftningens
och vetenskapens fora, i konstens rike och privatlifvets
tystaste rum. Huru skulle det vara möjligt, att samma
mensklighet ej skulle ha nedsatt ett lika "tveklöfvadt" spår inom
kyrkan? R. bortflÖt sedan i* den politiska hvirfveln och
torde ha haft lika litet gagn utaf sin bekantskap med
politiken som med Herrnhutismen. M. blef 1701 befordrad till
Fridlefstad i Blekinge, der han fick berg att bryta och ett
tillräckligt utrymme för sin thordönskraft. På gränsen
emellan f. d. Danmark och Sverige, der i sekler "begge rikens
brottslingar befolkade ett sjelfvaldt Botany Bay", hade K.
Carl XI förgäfves predikat med eldregn öfver byarne och
jernspetsar genom menniskorna. Ännu for ingen hustru med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
