Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - a. Tuna-grenen - 3. Mörner, Carl Carlsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M ö n k k R, Carl Carlsson.
230
som vid denna tid sjelf var i Norrige, omtalar huru tårar
runnö ymnigt och upprigligt då Gr. M. afreste derifrån.
Såsom Uiks-Ståthållare i Norrige var Gr. M. Canccller öfver
Universitetet i Christiania, hvars uppblomstring efter
föreningen med Sverige är allmänt känd och hvari Gr. M. ej
torde sakna sin ärofulla andel. I en .skrifvelse af den 14
Sept. 1818 förklarade Storthinget för honom "Nationens
Agtelse og Erkjendlighed for den Dygtighed og hinderlige
Nidkjærhed, hvormed ban havde bestyret de hain
anbetroe-de Embeder, samt at et skjönsomt folk med Agtelse vilde
bevare hans Minde." (Den Constitutionelle 1843. N:o 80).
Han begärde och erhöll afsked både från
Riksståtliål-lareskapet och Öfverståthållare-embetet om hösten 1818,
nedsatte sig på ett landställe nära Stockholm, der ban lefde
i ett stilla lugn och der han emottog fråu Ständerna sida
det sista vedermäle af aktning och förtroende sedan ban
emottagit så många af sia Öfverhet. Kallades neml. 1810
till Ordförande i Riksgälds-Contoret, den sista publika
befattning han innehade. Han afled i Stockholm, efter några
fä dagars sjukdom d. 24 Juni 1821.
Gift sedan 1810 med Charlotte Arfvidsson, som i
första giftet varit förenad med Öfv Lieut. Bar. Caspar Wrede.
Enkan gaf begrafningsdagen till de fattige 3000 Rdr i
stället för att bekosta Seraphiiner-begrafning, som då ej ännu
blifvit urmodigt.
M. berömmes för ett godt omdöme utan något
egentligen lysande snille, mycken lätthet alt fatta äfven
invecklade ärender och såsom utmärkt embetsmän dem handlägga.
Man erkände allmänt hans kärlek för rättvisa, hans
oförvitliga oegennytta, hans beredvillighet att höra begge parterna
och utan all partiskhet kunna pröfva allt samt oryggeligen
förblifva vid det, som enligt hans öfvertygelse var rätt.
Han hade den lyckan att med ovanlig enhällighct prisas af
sin saratid, besegra den afund, som hans en tid skyndande
lyeka kunnat väcka, och ställd på punkter i samhället, som
visat sig ganska svåra att uppfylla, likväl omfattas af lika
oinskränkt förtroende både af sin konung och folket. Det
bö r nämnas, att han icke ansåg ett utländskt spionväsen
behöfligt för en stadgad och laglig regering i Sverige. De
medel, som under namn af hemliga lemnades i hans hand,
använde han stundom till understöd af fatliga litteratörer,
som derföre ålades att äta på källrar och sedan blitt i
allmänhet säga honom, då de någon gång infunno sig "huru
god tonen var." Hans minne framträder vanligen i Stock-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
