Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - a. Tuna-grenen - 4. Mörner, Ludvig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M5erbr; Ludvig. 243
Sin ande och väckte motståndskrafter derjemte. Han
bekämpade fördomar och bestraffade oordningar; understundom
med ganska stort mod, snart sagdt djerfhet eller öfvermod.
Han infann sig i undervisningssalarna, anställde sjelf förhör
och afslöjade alla tillställningar mellan lärare och lärjungar
för att bedraga cphoren, frågade mindre efter
pappers-me-riter än duglighet, då lärare skulle tillsättas^ och förlorade
ej modet efter en BergencrCutz’ kritik derföl-e, att han valt
den unge skicklige Agrell, Oocens från Upsala Akademi,
framför en äldre Gymnasii-adjunct, Nordgren, hvars föredrag
knappt kunde höras, utan sökte alltjemt att anställa de
dugligaste personerna på de vigtigaste platserna. Fann ban
en oordning hos läraren, så utvisades lärjungarne medan en
allvarlig tillrättavisning följde. Hade ynglingarne begått
0-ordningen, så var ban med ett tal mäktig att böja deras
stolthet ned och se dem med tårar afbedja hvad de brutit
emot en gammal mentor. Mörner syntes sällan utom Wexiö,
och der egentligen blott då ban hvar söndag gick i kyrkan
och när ban vid examina intog sin kathcder eller stol. Vid
dessa senare tillfallen hördes han nästan aldrig öppna sin
mun och när detta skulle ske, talade han egentligen blott
formulärer. Huru obekant han blef för sitt presterskap kan
slutas af följande. Comminister Lohm i Hjortsberga såg
dagligen ifrån sin förstiiga biskopshuset i Wexiö, der han
ofta varit, men försäkrade 1820, att han aldrig sett den,
som i 20 år varit hans Biskop, lagligen hindrad vid det
enda prestmöte, som M. iinder sin 23-åriga Biskopstid höll,
att infinna sig och upptagen sjelf i sin kyrka àlla söndagar.
Förf. häraf trodde att Biskopen var stuiil, ännu sedan ban i
ett par år undergått examina i denne Biskops närvaro och
frågade en tjensteman vid stiftsstyrelsen om så var. Men
ined all denna olikhet mellan W:s och M:s sätt att utöfva
biskopsembetet, torde alltid olika personer föredraga den
enes styrelsesätt framför den andres, ehuru säkerligen
kyrkan hai- större behof af Wallqvistar och missnöje, än af
Mornar och belåtenhet. Högst få sågo M. utom
embets-skruden, och hade äfven ban menskliga svagheter, så kände
allmänheten ej dessa. Och tadlet sjelf saknade tunga, då
tal var om hans mot-alitet. Han följde bokstafligen det
apostoliska budet att vara nykter (abstemius), och sjelfva den
i de tider så comfortable aptitsupens tagande väckte hans
motvilja. "Den som ej kan börja äta utan att behöfva en
dylik, är redan på väg att bli drinkare", sade ban högt, då
ban såg en landtprest se efter "bränvinsbordet", till dennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
