Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - b. Morlanda-grenen - 6. Mörner, Carl Stellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mörner, Carl Stellan. 64
då regeringen förklarade bränvinsbränning af potatis för en
stor patriotism och posscssionater, som önskade Wasa-orden,
aldrig förgäto att uppge sina förtjenster i nämde hänseende,
uppskattade till den grad, att Orden vid slutet af K. Carl
XIII:s regering temligen allmänt kallades potatis-orden, sä
förklarade Gr. M., såsom ordförande i Bevillnings-Utskottet
åren 1817 och 1818. öppet till protokolls, sig helst ha
önskat, att bränvin aldrig varit till. Emellertid fanns potatis
allestädes och förnuft mångenstädes, och när solen ännu
fortfor att ofta förbränna den klena vårsäden i de små
täpporna på bergen, så att Augustiskörden ofta blef alls
ingen, så kunde Octoher månad likväl ge en hjelplig
potatisskörd och folket kunde blanda potatismjöl i stället för
barkmjöl i sitt bröd. Sådan hungersnöd, som förut icke sällan
hemsökte denna ort, och hvaraf många de hemskaste
minnen förvaras hos folket, bar emellertid icke försports sedan
Gr. M. här stiftat det nämnda hushållssällskapet. Ifrån den
tiden daterar sig nemligen en större verksamhet i
odlingsföretag till och med bland possessionalerna, som ej så
allmänt förut fästade sin uppmärksamhet på jordbrukets
rationella utöfning. Och ingen bar nekat deS slora inflytande
dessa possessionaters mera vetenskapligt ledda odlingsföretag
haft på sin omgifvande nejd. Alt den gamle Länsherren var
icke blott den officiella medelpunkten utan ock själen i det
husliållssällskap, som förenade dessa jordbrukare, erkänna
de bäste.
I många andra hänseenden kunde Grefvens personlighet
ej undgå att öfva stort inflytande. Hans milda nedlåtande
väsende synes ej ha varit utan sitt stora inflytande på det
sätt, hvarpå ståndspersonen umgås med allmogen i denna
landsort. Man tror sig kommen i ett främmande rike, suart
sagdt verldsdel, då man en dagsled eller två härifrån finner
bonden sättande träskorna i förstun, knäböjande och
handkyssande upprepande nåd i alla meningar, rättare omeningar,
men anseende som en ren tortyr om han blifver bjuden att
äta vid ståndspersonens bord, oviss huru han der skall bete
sig, emedan ban aldrig sett "huru herrefolk äter"; men
sedan får se denna samma bonde, väl undsluppen till sina
likar, deltagande i uttrycken för det hvassaste bat mot alla
blårockar, kanske ock i anläggningar för att förolämpa och
skada personer, som han anser för sina naturliga fiender.
E-buru motstycken till denna skildring visst icke träffas
allestädes, vare sig på en eller två dagsresor från Kronobergs
Jan, och ehuru, der de funnits, de allt mera försvinna, »i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
