Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - b. Morlanda-grenen - 7. Mörner, Hampus Elof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M ii k k e hj Hampus Elof.
271
des ocli approberades, förrän de utgåfvos. Det lär varit
här KrigsRådinnan A. sannnanträtfade ined Fru Lenngren och
sade, då hon ej blef gratulerad, för sin upphöjelse: "Jag
har ej råkat svägerskan, sedan jag kom i mitt nya stånd",
då fru L. med en naiv tillgjord enfaldighet inföll: "hvar
har svägerskan det"? Det var något af en Fru Stael uti
Charlotte Mörner, fast hon ej fått den undervisning i sin
ungdom, att hon kunde blifva författarinna. Hon skref dock
med lätthet sitt modersmål i både obunden och, som vi
redan anmärkt, i bunden stil och hade nästan passion för sitt
fäderneslands vitterhet. Sin ungdoms bäste skalder kunde
hon ur minnet, åtminstone det bästa af dem, och stapplade
minnet så improviserade hon helt obemärkt en öfvergång
till ett säkrare ihågkommet ställe. Hon hade ej stelnat i
sin ungdomssångs former, utan hörde med synnerlig glädje
nya tonarter af ett nytt sångarslägte. Derjemte älskade hon
Sveriges historia med mycken eld och visstè deri mycket,
dömde med urskiljning och lade ofta i sjelfva uttrycket
något originelt. Det humoristiska var hos henne, liksom hos
brödren Hampus, det öfverlägsnaste och visade således, då
hon talte i historien, ett märkligt inflytande. Man kom
ofta att dervid tänka på Ehrensvärds ritningar, och om
någon dervid rodnade måste ban tillika le, så att rodnaden
deri fick tillräcklig förklaring. Sjelfva den allvarliga Johan
Holmbergsson bekänner, att han blef oförmögen att tömma
sitt |^ölostglas utaf det löje hennes beskrifning af lockarne
i en viss biskoplig peruk väeklc hos honom*). I den
rodnad hennes djerfva berättelse kunde väcka låg dock ej,
åtminstone då förf. hörde henne, något osedligt. Ilon
besvärade sig deremot öfver ett annat snille, som hon tyckte
allt för ofta bryta mot den vördnad de gamle erkände sig
skyldige ungdom. Hon var sjelf åtminstone, att nyttja ett
Geijers uttryck, "ett stycke af en konstnär." Hou hade
stor förmåga att teckna; äfven häri framslack dock oftast
det löjliga. Säkerligen efterlemnade hon en större samling
bandteckningnr. Här visar sig ett slägtstyeke med hennes
brorsson Hjalmar Mörner, som också bidragit att försköna
bennes kära Oby. Elt prof af hennes kärlek för något som
bon ansåg vara lofvande anlag må anföras. Jemte sin vän
Lagmanskan Leander besökte hon Wexiö skola vid de
timmar historia eller något dylikt förhördes. En 12-årig
gosse, som fick frågan: hvad är att anmärka om Carl XILtCj
*) Sc Florentina p. 20.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
