Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Messenius, Arnold Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
506
Messenius, Arnold Johan.
gclse, hvilken tid utgjorde hans halfva lifstid. Vidare
föreslog Brahe, att M. skulle alldeles frigifvas och få i
uppdrag att återföra och fullfölja fadrens arbete. Oxenstierna
fruktade hononi mycket, men tillstyrkte slutligen, att M.
skulle förses ined reseunderstöd och erhålla löfte om en
gård, i fall han lyckades. M. afreste, sedan han måst lemna
sin familj i Sverige såsom säkerhet. 1 Polen lyckades M.
erhålla så väl sin faders efterlemnade skrifter, af modren
skänkta ät Uladislaus, som äfven andra Svenska handlingar.
Detta beredde honom mycken bevågenhet, ehuru Oxenstierna
ej kunde aflägsna misstroendet. Sådana lyunen, sade han,
likna elden. "Man skulle gifva dem något nyttigt att
arbeta på; eljest gr^pa de kring sig och anställa förödelse."
Utom fullbordandet af fadrens verk uppdrogs nu åt M. att
skrifva Carl IX:s historia. Jemte penningar anslogos åt
honom trenne hemman.
Sedan Christina sjelf öfvertagit riksstyrelsen steg M.
allt högre. Han utnämndes till Kikshistoriograph 1646 och
fick i uppdrag att skildra tiden från 1392’ till 1600. Det
tyckes, som hade man med utväljandet af nyssnämnde
epo-chcr velat pröfva Messeuii trohet. Han erhöll ännu ett
hemman i lönförböjning och 16-57 sexton hela gårdar i
Upland, under frälsefrihet, såsom vederlag för de gods, som
blifvit tagna från morfadren. Tillika adlades han samma àr.
Gyllenhielm gaf ytterligare sexton hemman såsom
honora-rium för Cail IX:s historia. Efter sin första hustrus död,
äktade M. enkan efter biskop Joh. Bothvid| i Linköping, —•
ett både ansenligt och rikt gifte. Alla lyckans håfvor
hopades öfver den förut förföljde. Men det Messeniska lynnet
kunde ej länge tillfredsställas af forskningens stilla
enformighet. De politiska stämplingarna gåfvo mera näring åt
den orolige anden. Lycksökare, först på hofvet, sedan hos
demokratorne, spridde M. blott bitterhet och förvirriug till
ingens båtnad. Han förlorade äfven i aktning genom ett
hårdt bemötande emot sin sednare hustru och sina
stjuf-barn. Dödsstundens fasor kunde ej qväfva minnet häraf och
ban afbad på sitt yttersta särskildt denna ogerning. Hans
undcrhafvande knölade ock öfver oförrätter samt klagade
formligen inför Rådet; men hans gynnare Bengt Skytte
lyckades skydda M. Slutligen invecklades ban i öppen
rättegång med systern, som fordrade sin del i de hemman,
Drottningen gifvit i vederlag för de af Carl IX morfadren
beröfvade. Då drottningen tillerkände systern dess lagliga
arfvedel, uppretades M. häftigt. Med sjelfva B. Skytte kom
ban sedan i uppenbar fiendskap och öfvergick snart på mot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
