Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Munck, Adolf Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123 Munck, Adolf Fredrik.
och (o?)betydande person, som genom okunnighet,
vidskepelser, girighet, högmod, vildt och våldsamt sinnelag
gjorde sig både namnkunnig och fruktad samt med sitt högst
obetänksamma uppförande gaf åt allmänheten den
öfvertygelsen, att honoin vore uppdraget alt göra det ingen borde
engång misstänka.’’ -r- Detta var skrifvet under Gustaf IV
Adolfs regering. Derunder tillades 1809: "Konungens från
möderne och fäderne ärfda olyckliga sinnelag störtade
omsider riket i en afgrund af elände, som gjorde den i år d.
13 Mars skedda revolution nödvändig, sä framt Sverige ej
skulle alldeles försvinna utur sjelfständiga staters antal."
Genom de muudtliga tilläggen, dä detta document
lemnades Grefve De la Gardie, blef ban, såsom han i sin journal
skrifvit, sannfärdeligen öfvertygad, att K. Gustaf III aldrig
kunde med skäl vänta på eller laga sig någon fadersglädje.
Redan i Fehr. månad 1778 — enligt Ehrensvärdska
journalen — hörde Hertig Carl nere i salen den allmänna
misstankan tala så högljudt från läktaren vid en assemblé
på Beursen, nämnande personernas namn, att ban ansåg sig
ej längre kunna iakttaga stillatigande. Ilan öfverlade med
sin moder och gick sedan in till Konungen och
underrättade honom om det allmänna talämnet. Konungen fordrade
sagesman och han nämnde beggederas moder. Nu
uppblossade en strid, som länge brunnit med jemnare låga, till en
vådeld — en strid, soin ej lade sig, förrän den sista gång
Enkedrottu. Lovisa Ulrika döende skref sitt namn, och det
var under en förbannelse af sin äldste son -r- neinl. så vida
ban ock till sin ympgren ville såsom arf undandraga något
af hennes egendom från hennes öfriga barn. (Se De la Gard.
Arch. XI^. D.).
iMan har trott, att Kon. Gustaf ansåg en thronföljare
vara nödvändig, om ban skulle vara säker för sitt lif. Detta
var antingen en sjelfskapad eller en tillgjord phantasi. Men
säkert är, alt ban ej ville det bröderne’skulle ka interesse
af hans död. Ofverhofpredikanten hos Enkedrottningen Dr
Wingård sökle alt försona moder och son. Hin bevekte
henne att underskrifva cn s. k. declaration d. 8 Maj 1778,
som hon trodde skulle vara ett steg till fullkomlig
förlikning — således återgifva henne inflytande i regeringen,
hvilket blifvit hos den gamla regenlinnan en passion, närmande
sig som all passion till det nästan dåraktiga. Då detta ej
skedde tog hon sin gamla både position och öfvertygelse
åter, tilläggande dock — enligt Ehrensvärd — "att hennes
Confesseur ofta i detta ärende med henne converserat och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
