Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Neikter, Jakob Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338
IN b i k t h r , Jakob Fredrik.
fessor Regiüs och utnämnde honom till Akademie
Bibliolhe-karie. Hittills hade Bibliothekarien endast haft värden om
bibliolhekct, men N. fick befallning, att sjelf föreslå en
in-struction, enligt hvilken Bibliothekarien tillika skulle hålla
offentliga föreläsningar i vitterheten två gånger i veckan,
samt deltaga i examina oeh andra consistoriella och
facul-tets-göromål, på samma sätt, som de öfrige Professorerne.
Denna instruction blef fastställd oeh till efterföljd anbefalld
äfven vid de beggë andra Akademierna.
Då Kon. Gustaf III om hösten 1780 vistades i Upsala,
hade N. flera gånger den nåden, att räkna honom bland sin»
åhörare, och præsiderade äfven i dess närvaro för utgifna
Svenska Ikeser. Följande året kallades ban af
Riksmarskalken Gr. Gyllenstierna till Skytteanska professionen, och er->
höll derå Konungens fullmakt 1787. Skiftevis föreläste han
sedan Livius, Statistiken och Menniskans historia, till
hvilken ban hade stora och vidsträckta samlingar. Var
Akademiens Rektor 1788 och 1797. Valdes till ledamot af Vitt.
Hist. och Antiqu. Akad. 1786 och af Vetenskaps-Societeten
i Upsala 1792.
Hans disputationcr, de flesta i philosophiska och
historiska ämnen, ega utmärkt värde för skarpsinnighet,
redighet och tydlighet, förenade med mycken läsbarhet.
Nordens gamla geographi vann under hans hand ett nytt ljus
och hade vunnit mera, om han uppnått högre lifstid. För
Ynglinga och Ivarska perioden af Svenska historien hade
ban användt mycken forskningsflit och upptäckt många
misstag hos de nyare. Många af hans började akademiska
afhandlingar fullbordades dock icke.
Anfölls 1802 af en afmattande sjukdom, som d. 4 Maj
1803 slutade hans lif. Hans biograph i Aho Litt.-Tidning
tecknar honom sålunda: "Satiren röjde sig både i hans tal
och pennan. Den särade dock ingen oförtjent och hans
sinnelag var fromt fast hasligl. Arbclsamhct med läsning bidrog
att förkorta hans dagar. Han var inskränkt i sina behof
och böjd för sparsamhet utan cgcnnytta. I pbilosophicn,
Vitterheten, historien, philologicn och kritiken var han en
Verklig polyhistor. Hans uppförande i sammaulefnaden var
gladt och röjde ingen sällsamhet. Elden lyste uti hans ögon
och alla hans åtbörder." Härtill kunna vi lägga, ur
Hamil-tonska memoirerna: "Talade utan papper med färdighet och
sammanhang. Sina böcker och papper hade hau sällan i
ordning och glömde merendels att torka pudret ur ansigtet.
På Söndagseftermiddagarna fann man honom ofta vid bibeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
