Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nohrborg, Anders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
578
Noiriokg, Anders.
ju ej med Apostelen kunde säga; Jag tror, derföre talar
jag. Han lefde och dödde i Guds Sons tro och hans
umgängelse var en noggrann öfversättning af den lära, han
predikade så grundligt och hjertevarmt. Han var, skrifver
Rosén, måttlig, återhållsam, nöjd med sin del, kämpande
med seger mot retelser till knorr öfver trög lycka,
anständig*) i sitt uppförande, vänlig och tillika allvarsam, mogen
och uppbygglig i sitt tal, icke som en nychristen, den der
har mycken eld och föga ljus och hvarmed ofta mer rifves
än bygges, utan såsom den der visste tala ett ord i sinom
tid, rättrådig, billig och redlig mot alla, harmhertig mot
nödlidande, erkänsam mot gynnare, vänfast och förtrolig
med några utvalda vänner, hvilka ju närmare de sågo in i
hans förstånds och hjertas egenskaper, ju mera de nu sakna
hans bortgång." På sotsängen visade sig ock, hvilken skön
frid, som utgår ur den tro, han bekände och förblifver
o-störd af den lefnad ban förde, liksom hvilken orubblig
frimodighet, som alstras af denna frid äfven invid grafvens
dunkla dörr. Engång märkte tvenne i tysthet närvarande
prester, huru han reste sig hastigt upp i sängen, började
gråta af glädje och med högre röst än vanligt tacka sin
Frälsare för sin oändliga kärlek, hvaraf ban sade sitt hjerta
då öfverflöda och den ban icke längre trodde sig i sin
skröpliga lekamen förmå bära. När en af de närvarande då
visade sig, sade den döende: "glöm icke att utan återvändo
predika och förkunna Jesu dygd och kraft, som gör att jag
arme syndare här kan ligga och se döden för ögonen, ja,
rättnu nalkas, utan minsta fruktan och bäfvan, men med ett
hjerta, som är fullt af förtröstning och frimodighet",
förmanande de båda nu vid sängen stående vännerna, en
broder och en svåger, med många bärliga ord till egen
kännedom, verldens försakande för Christi skull, under sökande
först efter Guds rike och hans rättfärdighet, bedjande alla
predikanter också predika lagen och så förkunna Jesus som
salighetens grund; slutande: "kommen ihåg, att jag sagt
detta på min sotsäng." När de nu bådo honom förskona
sig för mycket talande, att ej recidiv af hlodhostning måtte
kunna komma, svarade han: "låten mig förkunna Jesum för
eder, så länge jag lefver. Härefter talar jag icke mycket
med eder, ty min stund är kommen."
Se här drag af en apostolisk man!
*) Betydde di, hrad man förut kallat hofvi sk (af hof) och
nu tyncs förstå méd uttrycket en man af bildning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
