Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D) Essen-ätten med en uggla på en nedslagen stubbe i hjertskölden, sedermera med ett rest lejon i 2:dra och 3:dje fältet - 13. Essen, Hans Henrik von - 1. Essen, åtföljande K. Gustaf III till Finland och Italien 1783—1784
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
sten talte ej annat språk än tyska. Grefven talar gerna,
men med tyskan går det ej särdeles brillant, oaktadt han
talar hardiment derpå löst." Grefven som kallade sig
Baron Sparre, gaf om morgonen en juvelring af 1000 plåtars
värde till frun, som ej ville taga någon gåfva, men
öfver-talades. Detta gagnade ej incognito’n. Kommo de så till
Putzow, dit Hertigen af Mecklenburg nyligen flyttat
Universitetet från Rostock. "Jag såg ej en enda student eller
någon menniska, som såg ut att kunna läsa innantill." Från
tidigt om morgonen till kl. 4 följ. morgon hunno de 8 mil;
jemt i fara att välta midt på vägen. Landet var ej sällan
så besynnerligt fult och sterilt, att dess like svårligen träffas
i Sverige. Vid framkomsten till Braunschweig infann sig
Hertigen i värdshuset. "Arfprinsen tyckes ej träda i sin
faders fotspår." General Boyd, som deltagit i belägringen
af Gibraltar, beskref för "Grefven" och friherren, med
utrullade kartor framför dem, den märkvärdiga belägringen.
Oaktadt många gåfvo generalens tapperhet vid tillfället
företrädet framför Elliots, talade han med stor modesti om sin
delaktighet. I en tysk stad voro de så illa logerade, att
laquejerna måste passera genom "Grefvens" rum, hvarest
stod en gammal billard, på hvilken Peyron måste ligga.
På den dagen, då de kunde upphinna denna stad, hade
de blott färdats 4 mil, af hvilka de nödgats gå de 3 till
fots. Följande dagen "åkte jag med Grefven, och vi hade
gerna gifvit allt för att nu hafva kunnat gå till fots såsom
dagen förut; men det var ej möjligt, ty vi åkte beständigt
i vatten, som öfver stora kullriga stenar på botten steg
upp till framhjulen." (Äfven förut hade de stundtals kört
"som i en kanal" och blifvit våta). Låg så en alnshög
sten vid sidan af vägen, men den habila postiljonen måste
låta ena hjulet gå öfver den. Vagnen stjelpte. "Det gick
omkull på min sida. Tusen saker, som voro i vagnen såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
