Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D) Essen-ätten med en uggla på en nedslagen stubbe i hjertskölden, sedermera med ett rest lejon i 2:dra och 3:dje fältet - 13. Essen, Hans Henrik von - 3. Essen under Hertig Carls förmyndareregering och såsom Öfverståthållare, 1792—97
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
Under det E. var öfverståthållare, inträffade Konungens
och Hertigens resa till Petersburg då E. medföljde. Bland
v. E—s papper från denna tid finnes ett corrigeradt
con-cept åt Gustaf Adolph, hvilken kan hafva uppdragit E.
att åt sig fatta det i pennan, såvida ej denne skrifvit
efter någon annans dictering. Yi meddela derur: La lettre
que 1’Ambassadeur de Y. M:te Imp. m’a remis, est faite
pour me causer le pius sensible plaisir ... Ma parole qui
n’a jamais eté violée doit ëtre un garant suffisant que
je tiendrai ma promesse d’autant pius chère à remplir que
j’y gagne le bonheur de faire la connoissance particulière
d’une princesse, qui sous tous les rapports les plus
interes-sants a déja ma pius haute considération jointe à tous les
sentiments de la pius sincère amitié, avec laquelle etc.
Bi-lagdt: Je promets formellement de laiser à la Reine ma
future Epouse et petite fille à la de votre M:té
Impe-riale Mad: la Grande Duchesse Alexandra Paulovna, p]eine
et entière liberté de conscience etc. ... de la religion dans
laquelle Elle est née et elevée et selon des rites, qui y
sont d’usage et je prie Y. M. I. de regarder cette promesse
comme 1’acte le pius solennel et le pius obligatoire quej’ai
pu passer. Ayant donné ma parole d’honneur à Sa M. J. que
M:me la Grande Duchesse Alexandra ne seroit jamais genée
dans sa conscience en ce qui regarde sa religion: et Sa M:té
m’en ayant paru contente, je suis assuré, qu’Elle ne doute
nullement que je . . . assez les lois sacrées, que cet
engage-ment m’impose, pour que tout autre ecrit ne soit entièrement
superflu. le 1I/:,2 Sept, 1796. (Signe) Gustave Adolphe.
Blef detta ej framlemnadt, efter Gustaf Adolph sedan
kunde säga: Ett dylikt löfte kan svårligen hafva blifvit
gifvet och jag kan ej bifalla det? Bergmans minnen III D.
p. 194. Eller var han ej i ordhållighet så yfverboren, som
man velat låta påskina? Klart är, att Essen i denna för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
