Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D) Essen-ätten med en uggla på en nedslagen stubbe i hjertskölden, sedermera med ett rest lejon i 2:dra och 3:dje fältet - 13. Essen, Hans Henrik von - 3. Essen under Hertig Carls förmyndareregering och såsom Öfverståthållare, 1792—97
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var Öfv.-Ståth. det justa begrepp E. E. fattade om
espio-nage; hvad grannlagenhet det fordras hos den, som
deröfver bör vaka och hvad farligt bruk en illasinnad kan
deraf göra. Det är så lätt att gifva sig ett nitiskt anseende
och att göra sig intressant på andras bekostnad.
Orimligheter glömmas lika snart, som de berättas och det är
ganska hårdt att sätta på folkets räkning de fel, som kunna
begås af några sysslolösa dagdrifvare."
Att Essen af sårad rättskänsla afträdde, är klart ehuru
det särskilda ämne, som aflägsnade honom från platsen,
ej kunnat upptäckas. Efter 1809 synes åter hufvudstadens
styrelse varit honom tillämnad; men han kände ej kallelse
att mottaga det så hedrande anbudet. Vi finna E.
vanligen afträda från de vigtiga embeten, till hvilkas
bestridande han sökts, af det skäl, att han ej kunde förlika de
bud, som utgingo ur hans innersta, och de bud, som
gåfvos honom af en högre myndighet. Sådan sjelfständighet
är lika sällsynt som ärofull i vår embetmannahistoria.
Vi tillägga här ett drag, som visar hvilket högt
förtroende f. d. Öfverståthållaren vid denna tid egde hos f. d.
Riksföreståndaren. Deraf upplyses ej det som händt, men
— "det som möjligen kunnat ske," att tala med Erkebisk.
Lindblom i vår Kateches.
Hertig Carl skref den 21 Augusti 1798: "Min bäste
Essen innan jag lämnar Riket kan jag ej tillfredsställa mig
sjelf utom att taga afsked af Er, en gammal och trogen
vän, jag reser i öfvermorgon.
Som jag är viss på Er vänskap och att den aldrig
svikit uti något tidehvarf, så tar jag mig den friheten att
anförtro Er innelyckte document, hvilket i fall jag under
min resa skulle dö, ni äger att förstöra, men som ingen
vet vår Herres vägar, så tror jag att försigtigheten fordrar
af mig detta steg, usagen deraf lärer ni nog finna — och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
