Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D) Essen-ätten med en uggla på en nedslagen stubbe i hjertskölden, sedermera med ett rest lejon i 2:dra och 3:dje fältet - 13. Essen, Hans Henrik von - 4. Essen såsom General-Gouverneur och en tid tillika Öfver-Befälhafvare öfver Pomern och Rügen samt Greifswalds Universitets-Canceller - b) Essen såsom General-Gouverneur och tillika General en Chef i Sveriges Tyska besittningar. Sept. 1806 till Aug. 1807
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<7
E. E. eget bref af i går, som explicerar mig, hvarför E. E.
tror att Han för sin heders skull ej kunde göra annat än
gifva mig en publik humiliation. Som i opinion om heder
och om skönhet både affaire de gout och affaire de
passion existerar, är vid 50 års ålder ej värdt att diskutera
häröfver. Det jag kan på ära och salighet försäkra är, att
jag hade blott den goda saken en vue, alldeles ej idéen
att träda E. E. för nära. I 3 år har jag stått under dess
ordres, finnes ej ett exempel att jag utan att begära. Dess
vilja och samtycke befallt det allraring aste. Detta kan
ede-ligen af alla som tjent med mig intygas. Sedan jag gått
öfver gränsen, ehuru jag som en commenderande
Generaladjutant hade kunnat enligt gamla ordres anse mig som
independent, vet Gud, att jag hvarken har gjort eller vill
göra det. Men folket här bad mig gifva ett publicandum
som de Högmögende sjelf tillskapade och jag fant helt
simpelt och alldeles ej contradicera med det E. E. utgifvit,
som jag 4 dagar sednare erhållit ... Ty bara H. Maj:t
ankommit, skall min person ej mera misshaga eller vara
en objet de detestation för E. E. stab och kansli . . Var
öfvertygad min N. E. att i min retraite från allt eller à la
tète af andra troupper jag aldrig glömmer E. E. som en
hederlig och braf karl samt värdig krigskamrat. Men att jag
lika lifligt hatar och föraktar låga smickrare och intriganter,
som förmått mig att bryta all tjenste- och medborgerlig
relation oss emellan. En tid kommer, då man får se, huru
nödigt det varit att sacrifiera åt en moments-fantaisi —
allmänt väl. Måtte jag då vara nog långt borta för att ej
höra deraf annat än genljudet." ■—Ater skref han, Anklam
d. 12 Apr. 1807 kl. 11 f. m. "Stilleståndet blef allt i går
kl. 3 e. m. Med dessa rackare är ej värdt att göra
stillestånd, ty de äro utan all heder. Jag tror att jag slagit
och tagit det mesta, om jag attaquerat Passewalk, som var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
