Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D) Essen-ätten med en uggla på en nedslagen stubbe i hjertskölden, sedermera med ett rest lejon i 2:dra och 3:dje fältet - 13. Essen, Hans Henrik von - 6. Essen såsom Ambassadeur hos Kejsar Napoleon, då Pomern återvanns, samt såsom Gen.-Gouverneur för andra gången öfver Pomern och Rügen. 1809—1813
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<156
léon djerfvare mot Ryssland och förmå honom att bispringa
Frankrikes gamle bundsförvandt Sverige. Nu ville
Napoleon, att freden uppgjordes först med Ryssland, sedan med
Frankrike. Christian August yttrade sig ej om
thronföljäre-valet, förr än fred var sluten med Danmark, men Danmark
ville att freden först uppgjordes med Ryssland [med det
till J/3 förminskade Sverige var naturligtvis lättast att göra
fred]. Således måste "revolutionspacket," — detta antydes
ohöljdt — som åsyftade att vinna Norge med Christian
August, yrka snar fred. Genom tidsutdrägt hoppades
deremot partiet, som var mot Revolutionen, att vinna bättre
utsigter för sina thronföljareplaner. Romanzows tänkesätt
om Revolutionen och dess följder hade ej af honom sjelf
så dolts, att man ej kunde beräkna faror från det- hållet,
och det antydes, att allt detta kunde verka på Sveriges
Kung i thronföljdsfrågan. Bättre vore då att använda
krigskostnader för att försvara föreningen med Norge, om den
genom thronföljarevalet vinnes. Men för Finskt krig kräfs
att få subsidier från England; det ställer oss i samma
fiendtliga förhållande till Continenten, som vi voro före
kriget. Utsigten om subsidier voro dessutom ringa, då
verlden. Gafs då Finland såsom en blomsterbukett till en tilltänkt
brud af en homo novus, som ville skaffa sin ättling legitimt blod i
ådrorna och en mäktig bundsförvandt på den thron, Napoleon ansåg
för den fastast stående i Europa? Finlands dåvarande innehafvare
hade såsom en otrogen — se här ofvan ■—• ådragit sig hämndens
goda minne. Eller — höll det stolta Romanowska huset fram den
unga Anna för den Corsikanska adelsmannens blick blott tills han
i sin fåfänga och svaghet medgifvit Ryssland att taga t. o. m.
Åland, men drog sig sedermera tillbaka? En så stor politisk "faute"
mot Frankrike och "crime" mot Sverige kan svårligare förklaras af
hatet till den inskränkte Gustaf IV Adolph, än beräkningen inom
här-lekens trollkrets. Visade än Alexander sig förtörnad öfver utgången,
så bevisar det dock ej att han så var; ty han var en stor aktör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
