Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D) Essen-ätten med en uggla på en nedslagen stubbe i hjertskölden, sedermera med ett rest lejon i 2:dra och 3:dje fältet - 13. Essen, Hans Henrik von - 6. Essen såsom Ambassadeur hos Kejsar Napoleon, då Pomern återvanns, samt såsom Gen.-Gouverneur för andra gången öfver Pomern och Rügen. 1809—1813
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<171
bättre uppfylla K. Maj:ts önskningar." D. 5 Juni 1810:
"10,000 man stode färdiga att inrycka i Pomern för
hand-landernas brott mot continentalsystemet." Wetterstedt hade
sett Ghampagnys egen underskrift. Essen kallades nu ti
Stockholm, så fort som möjligt. Och han lydde.
Yi afsluta berättelsen om Essén- såsom Pomerns
Gen.-Gouverneur, innan vi öfvergå till honom inom andra
verkningskretsar, fastän vi sedan måste återgå i tideräkningen
och nu följa så långt vi finna honom stående i
embetsmannens förhållande till våra Tyska besittningar.
Yäl fick nu Pomern sina vice Gouverneurer, under
det Essen behöfdes här hemma och sjelf behöfde någon
hvila efter långvariga och jemna ansträngningar; väl bodde
nu Essen på Wijk en längre tid från våren 1810, men hit
hunno ofta bref om Pomerns större angelägenheter. 1811
d. 16 Apr. uppmanade Kronprinsen "S. E. M:r le
Feld-marechal C:te d’Essen," såsom Pomerns styresman, i
anseende till möjligheten af Engelska flottans insegling i
Östersjön, att, ehuru landstigning i Pomern ej kunde vara att
frukta, likväl ställa allt i försvarstillstånd, så i Pomern som
på Rügen. Öfv. Engelbrechten borde få commandot på
Rügen och alla postdagar inrapportera allt, som var nödigt
känna. Essen skref till sin vän Brinkman d. 18 Juli 1811 :
"med sista post skref jag ett långt bref till Grefve (Carl)
Mörner*) och bad honom för Guds skull ej onödigtvis plåga
det fattiga landet. Hvarför hafva i en beständig
tjenstgöring flera tusende man på en gång? Om 20 à 30,000
man voro commenderade på kustbevakning, så kunde de
dock ej hindra, på en så vidsträckt kust, att icke en och
annan fiendtlig båt kunde sätta några man i land. När
man vet att dessa landstigningar ej hafva annat ändamål,
*) D. v. vice Gen.-Gouv. i Pomern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
