Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D) Essen-ätten med en uggla på en nedslagen stubbe i hjertskölden, sedermera med ett rest lejon i 2:dra och 3:dje fältet - 13. Essen, Hans Henrik von - 9. Essen såsom Befullmäktigad att å Konungens vägnar emottaga det af Danmark afträdda Norge och såsom General-Gouverneur verkställa dess provisoriska styrelse; derjemte fortfarande Generalbefälhafvare, under Generalissimus, öfver den Svenska i Norge inbrytande armeen 1814
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<206
till tolk, sina Whigs med Wedel såsom fanbärare, sina
Chartister omkring Gasten Anker, men att denna söndring
gjorde motståndskraften svag, helst folket hvarken var Tory
eller Whig eller Ghartist — utan Norrmän med förstånd
och brodersinne.
En man, som rest i Norge, upplyste Essen, att man
ej ville återförenas med Danmark, men att Christian t. o.
m. ville afsäga sig arfsrätten till Danska thronen för sina
k. Norrmäns skull, om de ock blott bjödo honom en
presidentstol. Han hade faconer att skicka sig med alla. Men
det som anslog folket var tanken att kunna åter bli en
sjelfständig nation. "Der var ej mer än en röst i den
vägen." Men lyckas de ej att bli ett oberoende rike, så
få de bli Svenskar. Kräfver England detta, så är Prinsens
parti slut. Ty de bero af fri handel med England. Svårt
var för Essen att nu på så länge ej hafva haft ringaste
tidning från Kronprinsen. E. ansåg sig dock böra laga
allt i ordning, för att kunna anfalla från landtsidan, då
Prinsen anskaffat anfall från sjösidan, så att 2 à 3
månader kunde blifva tillräcklige (för att, efter Wedels ord,
få dem i conqueterades ställning, då de med bevarad ära
kunde taga en segrares villkor emot). Pä Adlersparres
anbud att vilja tjena under Essen hade E. ännu ej svarat.
Hade A. förut bedömt Svenska kärleken i Norge med
ex-altationens värma, då E. betviflade dessa högönskliga
förhållanden, så synes han nu mera krigiskt sinnad mot sina
gamla vänner, än E. kände sig vara. Att nu, medan man
låg inom Svenska gränsen, enligt A—s råd, utsprida
Svenska proclamationer, var ej tillbörligt. Dylikt plägar ej ske
mot främmande folk, förrän man inträdt på det fiendtliga
området. A. känner blott, huru man går till väga med
proclamationer, då man befinner sig behöfva sprida dylika
i eget land. Christian sådde tillräckligen dylik säd ut i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
