Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D) Essen-ätten med en uggla på en nedslagen stubbe i hjertskölden, sedermera med ett rest lejon i 2:dra och 3:dje fältet - 13. Essen, Hans Henrik von - 12. Återblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<276
ning Charlotte, omkr. 150 af Carl Johan) s. k.
handbref af krönta hufvuden till Essén, som vi haft tillfälle
se, linna vi Carl XIlI:s hjertligast. Flera prof derpå äro i
det föregående meddelade. Den 19 Jun. kl. 10 e. m.
skref Carl:
Min bäste vän! Som jag glömde i middags att
återställa Eder innelyckte, får jag nu göra det. Det låter godt
och om våra fiender vilja göra nya sottiser som detta
synes förebåda, är det verkligen Försynens skickelse som
förblindar deras ögon och som tyckes på ett underbart
sätt frälsa Sverige från dess hotande öde. Bönderna synas
börja blifva bättre efter de underrättelser jag fick i afton,
de skola samlas i morgon, få se om det ej då kommer till
slut. Jag får vidare i morgon tala vid Eder min bästa
vän. Jag önskar Eder en god natt och blifver alltid Eder
tillgifne vän — CARL.
Brefvet afser utan tvifvel uppträdena, då Bondeståndet
ej velat medgifva sin Talman att underskrifva den antagna
Grundlagen. Man berättar, att Dalkarlen Matts Persson
föreslagit Hertig Carl att såsom Hertig styra Sverige, efter
Finlands förlust nedsatt till Hertigdöme. D. 19 Juni 1809
underrättade Regeringen de 3 "loyala" Stånden om
Bondeståndets försök att i underskriftsfrågan inverka på sin
talman.
Den 2 Febr. 1810 skref den gamle Konungen till sin
ambassadeur i Paris:
Min bästa Essen nu först kan jag sjelf tacka Er för
allt det besvär och den möda ni gifvit Eder vid denna
fredens afslutande som jag sänder Eder ratificerad. En
svår och långsam sjukdom har betagit mig förmågan att
skrifva och ännu lemnar den vedermälen af den svaghet
som återstår, och hvarom min styl vittnar, men erkänslan
har gifvit mig styrka för att tolka den tacksamhet, med hvil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
