Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D) Essen-ätten med en uggla på en nedslagen stubbe i hjertskölden, sedermera med ett rest lejon i 2:dra och 3:dje fältet - 13. Essen, Hans Henrik von - 12. Återblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<278
valent utgöras; men det bör afpassas med landets bästa
och dertill duger ej den gamla regimen.–—
Jag får slutligen på det lifligaste tacka Er min bästa
vän för alla Edra besvär och förklara Eder mitt nöje och
välbehag öfver hvad ni gjort. Ni har en oinskränkt del uti
hvad ni önskar och låt mig endast veta det, så är ni säker
derom. Mitt högsta syftemål är att göra Er till viljes och
att öfvertyga Er att min vänskap är oföränderlig.
CARL.
Samma sjelfständighet, Essen visade inför sina
Konungar, älskade han att se hos underhafvande, när de
åtföljdes af samma undergifvenhet för lagar och ordning,
som den han sjelf ådagalade. Yi ha lärt känna en af
Öf-verståthållarens underordnade, Hochschild, i förhållande till
sin chef. Vi ställa derjemte en annan dylik, den ärlige,
redbare J. R. Blom, som 1796 tillskref sin chef ett
skalde-bref hvilket måste bedömas efter den tidens begrepp om
hvad i dylika kunde sägas. Det intogs sedan i
Octodecem-virens "samlade skrifter" p. 49—56. Vi anföra derur:–
Som till de titlars glans, han förde,
Främst satte den af mennislcovän,
Förståndets råd med vishet hörde
Och gaf beskydd åt sanningen:
Som nitfull mot de fräckes yra,
Emot den svaga full af fog,
Till föreskrift rättvisan tog
I konsten att sin like styra.
Som trogen åt sin fosterbygd
Ej satt sitt lugn framför dess nytta.
Så sanningen er tecknat har,
Så företrädde ryktet eder
Till detta kall af vigt och heder,
Som Sparrens skullra värdigt bar.
Och hur dess röst, som ej bedårar,
Hur sann dess enkla teckning var,
Det vittna redan dessa tårar,
Som hungrens rof er helgat har.
Det vittna redan bojans slafvar,
Som brottslingar, dock menskor än,
Af eder, mensklighetens vän,
Fått ljusets skymt i häktets grafvar
Och hopp om varelse igen;
Det vittnar hvarje upplyst öga,
Som ser er ge rättvisan drift
Och skaffa lagens föreskrift
Sin lydnad äfven bland de höga :
Som ser er tunga skyldighet,
Att pröfva, döma och befalla,
Men äfven, hur ni svara vet
mot alla ämnen, vuxen alla.
Ännu ett anspråk må förenas
Till edert lif i minnets famn; —
Må man förblanda Essens namn
En dag med namnet af Mæcenas.
Naturens hand har danat er
Att hvarje sinnets skönhet njuta;
Det skydd åt Raphaëls konst ni ger
Skall icke sångmöns utesluta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
