Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De la Gardie, Magnus Gabriel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
11»
De la Gardie Maf pius Gabriel.
hörde samma förklaring, och svarade, att en note af lika
innehåll blifvit aflemnad till hennes Ministrar i Osnabruck;
Hon besvärade sig endast öfver Comte d’Avaux’hårda
uttryck, och att han inblandat en gammal förebråelse for
Danska kriget. Chanut bad henne besinna , i hvad lynne
Johan Oxenstjerna skrifvit sitt bref och att Salvius intet
nämnt något. Detta tillfredsställde henne för tillfället.
Efter denna berättelse skulle mellan Drottningen och
Grefven öfver de stora Europeiska frågorna ej något
förtroligare meddelande agt rum; annars lindé ban varit
närmare underrättad om Drottningens tankar i denna väg.—
Chanut yttrar på ett annat ställe, att han funnit sig
föranlåten att betaga sitt hof den oriktiga tanke det fattat
om Grefve Magni öfvervägande inflytande hos
Drottningen. Det är sant, att hon var honom tillgifven, men
detta med ett så vist återhåll, att det ej kunde ingifva
honom någon dristighet till att förhäfva sig." Likväl far
här ej förtigas, att de förebråelser som Konung Carl X
Gustaf i ett bref, under Lieflandska kriget hopar på Grefve
Magnus, förutsatta den föreställning, alt Grefven ej
obetydligt inverkat på ledningen af yttre politiken under
Drr,lning Christina. — Svenska fordringarna på stiftet
Osn;,iiick afstod Drottningen på Chanuts föreställningar.
Grefve Magnus yttrade då högt, att Frankrike alltför
fäst och bestämdt satte sig mot dessa anspråk. Orsaken
att han så utlät sig, troddes vara hans önskan, att i fall
detta Biskopsstift tillföll Svenska kronan, erbjuda det åt
Gustafsson af Wasaborg , och dymedelst från hofvet
aflägsna en person, som ban för sig ansåg farlig. Åt
Grefve Magnus sjelf hade Drottningen bestämt Benfeld ,
hvaraf ban likväl ej kom i besitlning. Hon rådfrågar
Salvius , r,ön».’jag skulle kunna benåda, utan min præjudiee,
Gref Magnus med Benfeld, heldst emedan jag måste gå
det qvitt vid tractaten, och jag är försakrad om hans
trohet mot mig, mer än om någonting i verlden. Han
vet intet af detta, och jag vill icke heller, att han skall
få vetat, förrän jag hafver intagit Eder mening, om det
för allahanda considerationer kan ske." Salvius skulle ej
communicera det .med någon utom Comte d’Avaux, och
det sub fide silentii, framfor allt skulle det döljas för Gref
Gustafsson. På denne sednare använde Drottningen Curtii
ord: nec res magnæ sustineri possunt ab eo, cui tacere grave
est. „Gref Magni interesse recommenderar jag , som vore
det mitt. Der J kunnen gifva mig ett consUium, eller
förslag, huru jag kunde beneficera honom med Benfeld ,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
