Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De la Gardie, Magnus Gabriel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1)k. la Gardik Magnus Gabriel.
33
olycka äga den trösten , att Konungen af Frankrike ännu
hedrade honom med sin vänskap, då han aldrig i sin
Drottnings tjenst något brutit, utan en Spanjors
afundsjuka var enda orsaken till hans onåd, då denne
förmått Drottningen till att förr tro Sehlippenbach än DIG.
Att Pimentelli medverkat till DIG. störtande, om han det
ej ’helt och hållet föranledt, är något som förefaller
mycket sannolikt, och som DIG. sjelf trodde, efter hvad
han i detta bref uppger. En person som Grefven skulle
hafva invecklat i samma affaire med Sternberg och Schlip»
penbach var Grefve Tott, hans lyckligare medtäflare om
Drottningens nåd, och som snarare än St. var
föremål för hans svartsjuka. Härom nämner likväl Chanut
ingen ting. Den upprättelse Grefven efter Drottningens
yttrande var sin heder skyldig, och som endast svärdet
kunde skänka, hindrades han af sina slägtingar att taga,
då dessa så väl som hans vänner och alla rikets stora
af-rådde honom från att slås med en ringa Adelsman.
Pfalts-Grefven Carl Gustaf förklarade sig ej vilja erkänna honom
för sin frände, om han så glömde sin börd. Den son*
kanner den tidens rangstrider och den högre bördens
anspråk, uppenbarade till sin hela vidd under
misshällig-heterna mellan Grefvarne och ringare Adelsmän på
Riddarhuset, före Carl XI:s myndiga år, han behöfver ej i
feghet söka en förklaring till DIG. vägran att antaga en
utmaning, eller att lysna till förnyade uppmaningar från
Drottningen. Vi åberopa dens ord, som mera än någon
annan genom sina forskningar spridt ljus öfver Gref Magni
lefnad och yttringarna af hans verksamhet: "Den som
vid Riga stått i kulregnet, behöfver ej frukta
efterverldens dom, derföre att han ej mötte i en duell, planerad
af qvinnohat." — Då Dr. träffade på hofvet en af DIG.
folk, frågade bon, om ej hans Herre ämnade slås, och
då ban derpå tviflade, utbröt hon: den fege, den
poltronen." Det bref DIG. efter sin mors och Gemåls
artiga mottagande på hofvet, tillskref Dr. i hopp att för
henne bli den samme som förut, hade ingen verkan.
Hennes svar är mera sårande genom uttryck af förakt än af
hat och ovilja. Hon säger sig för honom ej hafva mera
än en enda känsla, medömkan. "Aprez ce que vous aver
fait et soufTert, ozez-vous bien vous montrer àmoi, vous
me faites honte, quand je pense à combien de bassesses
vous e’tes descendu, combien de soumissions vous avez
faites à ceux mesmes, à qui vous avez voulu du mal; Dans
cette malbeureuse rencontre ön n’a rien vü de grand, de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
