Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De la Gardie, Magnus Gabriel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
11»
64 De la Gardie Maffmis Gabriel.
En framställning af Rysslands anspråk på Lithauen
och denna makts förhållanden till Sverige upplysa
anledningarna till fredsbrottet och äro ej för närvarande
bio-graphie främmande, i anseende till den del DLG. tagit i
Österns angelägenheter. För att känna skildringens
huf-vudperson, är det nödvändigt att känna
tidsomständigheterna och alla de ett utbrott föranledande, hemligt
jäsande ämnen. I det offentliga lifvet handlar ingen ensam.
Vexelverkan af de handlandes ömsesidiga beröring, de
stora verldshändelser, i hvars utveckling den enskilde
ingriper, utgöra bilder i den tafla, som föreställer den
sednare i hans offentliga lif. Vi meddela här en öfversigt
af Rysslands beröring med Sverige såsom inledning till
historiken om kriget i Lithauen och Liefland. Orsaken
till Ryska Czarens fiendtlighet mot Sverige på samma tid,
som denna sednare makt, invecklad i krig med Pohlen,
på allt sätt sökte att med Ryssland inleda ett
vänskapligt förhållande, är att söka uti Czarens afvundsjuka
öfver Sveriges framgång, i lians begär efter besittningen
af Östersjö-provinserna, hvilket sträfvande Sverige , så
länge det våren krigförande oeh segerrik makt, ställde
oöfver-vinneliga hinder emot, och slutligen bör ej förgätas, att
tvenne Österrikiska sändebud, Alegrettus ab Allegrettis, en
Fransiskaner-Munk från Ragusa och Didrik Lorbak
Österrikisk fältherre hade anländt till Ryssland vid utbrottet af
Polska kriget, och dessa bemödade sig att hos
Ryssarne underhålla den mot Sverige fiendtliga stämningen. De
fördelar Czaren vunnit i sista kriget mot Polen ,
uppblåste Ryska folket af öfvermod; i sin stolthet kallade de
Czaren „den rättvisa solen," och sorlade högt om sina
anspråk på Ingermanland och andra orter. Polska
flyktingar, som i Liefland funnit en tillflyktsort, skulle
derifrån, efter hvad Ryssarnes klagomål förmälte, hafva oroat
Ryssland. Gustaf Horn gaf derföre befallning åt
Polackerna, alt antingen sätta sig ned i det inre af Liefland,
eller ock lemna provinsen , för att ej till fredens
störande gifva anledning. Svenskarnes eröfring af Diinaburg,
hvilken fästning Nassokin förgäfves sökt intaga, blef af
Ryssarne, när de talade med andra än Svenskar,
åberopad som en förolämpning, hvilken ej skulle lemnas
ostraffad. För Svenskarne hade de häröfver ej beklagat
sig, utan tvärtom sagt sig vara mycket nöjde med, att
deras besittningar (circa Rositam) genom Svenska
eröfringen af Dünaburg vunnit en mot Polen tryggad gräns,
och alt handeln på Diina till Riga blifvit fri. Ryssarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
