Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adler Salvius, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
131 Adler Salvius Johan.
alltid vara densamme, varsamt och oförfäradt bete sig,
moderat, icke uppblåst, och ej förhasta sig med svar;
betaga alla den tanken, att Sverige ej vore böjdt för
freden, och då d’A vaux sökte draga ut på tiden, föreställa
honom, att man öfversåg med dröjsmålet endast i önskan
att tjena Frankrike. Salvius borde i allt comrnunicera
med Comte d’Avaux och i tvifvelaktiga fall förfråga sig
hos Svenska Regeringen. Då de offentliga
förhandlingarna med Curtius ej hade önskat framgång, meddelade han
och Salvius hvarandra sina förslag i hemlig väg genom
tvenne Hamburgska lagfarne Lunzman och Me jer, hvilka
gingo från den ena till den andre och utvexlade bådas
declarationer. Österrikaren ville spörja, hvad satisfaction
Svenskarne fordrade, och Salvius, huru långt Kejsarens
anbud gingo. Den förre vägrade alt som hypothek för en
fordrad penningsumma bevilja hela Pommerns afträdande.
Salvius gjorde för Sverige anspråk på samma landskap
som ett Tyskt län. Häremot invände den förre, att
Kejsaren utan Riksständernas samtycke ej kunde afträda
något rikslän, och en Brandenburgska husets rättighet
berodde ej på ständerna att föryttra. Såsom pant kunde
Pommern med mera billighet afträdas, och i Tyskland
funnos flera exempel på |ander, söm i denna egenskap
blifvit afhända och öfvergått till evärdlig besittning i dens
band som de afträddes till. Salvius genmälte, att Pommern
var i Svenskarnas besittning med all den rätt, som
kriget kunde gifva. Kejsaren och riket vunno i anseende,
genom att bland sina Vasaller upptaga en så mäktig
Konung. Underhandlingen uträttade ingenting, heldst
Salvius misstänkte Österrikiska sändebudet för att under sken
af benägenhet till fred söka mot Sverige väpna Danmark
och nedre Saxen. Omsider reste denne sednare genom
Polen till Österrike tillbaka. Hertigarne af Lauenburg
upptogo underhandlingarna, och lofvade å Kejsarens vägnar
Vor-Pommern som län, och för att utverka dess
afträdande berättades det, att Gebhard, ett Österrikiskt
sändebud, blifvit affärdad till Brandenburg och att ban
derifrån väntades till Hamburg. Salvius fruktade att gifva
något skriftligt ifrån sig, för att det ej skulle råka i
Fran-sosernas händer; och äfven i fall man kunde
öfverenskom-ma om alla vilkoren, yrkade han, att det document, som
då uppsattes, skulle, sedan del blifvit underskrifvet,
nedläggas i ett skrin , hvilket af båda parterna borde
förseglas och nedsättas hos en edsvuren borgare i staden,
tilldess den Kejserliga ratificationen kunde anlända. Det hölls
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
