Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adler Salvius, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
142
Adler Saltiits Johan.
Riks-Cancelleren ändrade tankar öfver sin sons
förhållande i denna tvist, sedah han erhållit del »af de
mellan honom och Salvius vexlade bref. „Utur din
skrifvelse hafver jag förstått staten derute, och enkannerligen
grunden till den mellan dig och Salvium uppvuxne strid.
. . . Att du derjemte hafver meddelt mig orsaken till
förbemälte strid, och öfversändt mig extracter af edre
vexle-bref, derutinnan hafver du gjort väl och mig ett godt
contentament. Kommer mig härefter något före, så vet
jag hvad jag sjelf skall dömma derom, svara andra och
anten defenderat, eller excuserat. Med få ord att
upp-täckiadig, såsom min son (den jag af hjertat
afFectione-rad och om hans comportement och renommee sorgse)
min mening: så ser jag fuller Salvii admonition hafva
varit passlig otidig, och litet fundament hafva eder
emellan, och att du fuller hafver haft någon orsak att
re-senterat, och alt icke sub specie admonitionis anamina
sådane correctioner oeh reprimander till ditt förakt. Ser
ock det väl, att der du helt hade låtit det gå förbi orört,
skulle Salvius vid hvar occasion utan betänkande hafva
scholierat dig; derutinnan jag menar honom nu skall
blifva aktsammare och icke så lättligen fara dig an. Ditt
svar af d. 17 Dec. misshagar mig intet, ser fuller att det
är skarpt, och har och der något att säga uppå; dock
medan missförståndet såvida var vuxet, så må det då tala
för dig, och är fuller föga annat än sant, hvad deruti
står skrifvet, och hade Herr Salvius bättre gjort, alt han
sin tid uti sådane fåfangligheter intet hade employerat.
Dock kan jag det intet förtiga, att ditt svar af d. 2ö Nov.
på hans första skrifvelse temligen hårdt är, och vet jag
icke, om Salvii bref af d. 12 ejusdem äfven kräfde så
blifva undfånget; håller derföre efter mitt ingenio och
sedvana , att du fuller hade skäl att ogilla hans påminnelse,
och remonstrera dess oskäl , men med något saktmodigare
ord; vet icke heller, om edra skrifter skole examineras af
Ovälde män, om de skola dömma, att Salvii påminnelse
förtjenar ett så skarpt svar. Dock efter det så är
kommet, och J på båda sidor hafven tett eder sensibilitet
något litet för mycket, i en sak, som anten kunnat
blifva tillbakars, eller med mindre väsen och mera raison
drifvet, så håller jag derföre bäst vara, att J på båda
sidor, såsom ett missförstånd häfven upp det, och att
du, sedan du dig så vida hafver revangerat, och din
re-spect nogsamt erhållit, låter allt med förgätenhet
begral-va. Att du ingen flättia lider, eller låter dig ske af en,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
