Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FÖRORD.
Intet tidskifte af den Skandinaviska medeltidshistorien är i det
hela så fattigt på samtida berättelser och anteckningar som den
mansålder, hvilken närmast föregick de trenne rikenas förening.
Den för de första seklerna efter kristendomens införande så
rikhaltiga Norska konunga-sagan hade förstummats vid den tid,
då Island förlorade sin politiska sjelfständighet. De lyckliga
försök, som i Danmark i det tolfte seklet blifvit gjorda, att i
latinsk drägt omkläda de då ännu lefvande sägnerna från nordens
forntid och i sammanhang dermed för efterverlden bevara
minnet af de senare Danska konungarnes, särdeles Waldemar I:s
lysande hjeltebragder, hade icke haft någon emot denna början
svarande efterföljd.
I Sverige hade det tidigaste försöket till en utförligare
framställning af fäderneslandets öden blifvit skrifvet i början af
konung Magnus Eriksons minderårighet, men detta försök, som
utgör första afdelningen af den s. k. Stora Rimkrönikan, slutar
med år 1320, och det dröjde sedan ända till medlet af det
följande seklet, innan en författare uppträdde, som sökte att
fullfölja berättelsen. Hvad så väl denne fortsättare af den
nämnda rimkrönikan, som efter honom Ericus Olai, veta att förtälja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
