Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så väl Danmark som Norge inträdde alltså tidigare
än Sverige inom kretsen af det Europeiska stats-system,
som i den Romerska hierarkien hade sitt ursprung och
sin medelpunkt; under den första hälften af vår medeltid
står Sverige uti inre utveckling och historiskt ljus långt
efter brödrarikena. Men medan dessa hastiga framsteg
i Norge visa sig som en brådmognad, hvilken sedan
åtföljdes af en långvarig dvala, och i Danmark sjelfva
nationaliteten syntes nära att förqväfvas af de främmande
elementernas öfvervigt; har Sverige, sedan den nya
bildningen hunnit att slå rot, om ock långsamt, dock mer
oafbrutet, framskridit, och bättre bevarat de goda
elementerna i det ursprungliga Skandinaviska samhällsskicket.
Äfven den beroende ställning, hvari Sverige under senare
hälften af det fjortonde seklet kom till Hansestäderna och
ett med dem förbundet furstehus, förmådde blott för en
tid böja, men icke i grunden rubba den gamla svenska
folkfriheten.
Den södra kusten af Östersjön, med hvilken Sverige
sedan skulle komma i en så nära gemenskap, var efter
den stora folkvandringen uteslutande bebodd af Wendiska
eller Slaviska stammar, hvilka i det längsta motsatte sig
kristendomens införande och äfven mot den Tyska
kejsarmagten på dess middagshöjd sökte bevara sin
sjelfständighet. Förut ofta utsatta för anfall af nordiska
vikingar, hvilka till och med grundat en egen stat vid Oderns
mynningar, blefvo de Wendiska kustboarne, sedan de
nordiska vikingatågen upphört, i sin ordning farliga för
Skandinavien. De störde handeln på Östersjön, härjade
vid dess kuster, bosatte sig på de närmaste Danska
öarne och gingo så långt, att de år 1135 förstörde
Konghäll, som den tiden var förnämsta staden vid
Kattegatt.
Samtidiga anfall från Tysk och Dansk sida gjorde
ändtligen i sednare hälften af det tolfte århundradet slut
på de Wendiska stammarnes sjelfständighet. En stor del af
dem blef lydpligtig under Danmark, en annan hade kommit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
