Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I det fjortonde seklet, som här närmast skall
sysselsätta oss, var Niklots hus deladt i tvenne grenar, af
hvilka den ena förde titeln: herrar af Meklenburg, efter
en gammal, redan förfallen, borg mellan Wismar och
Schwerin, den andra grenen kallade sig herrar af Werle
och herrskade öfver Parchim, Güstrow samt kringliggande
trakter, hvilka redan, då i dagligt tal och slutligen äfven
officielt benämndes furstendömet Wenden. Genom seden
att dela besittningarne mellan familjens medlemmar var
landet ytterligare sönderstyckadt.
Det inre tillståndet i de Tyska Östersjöprovinserna
var ännu halft barbariskt. Den Wendiska befolkningen
hade till största delen blifvit lifegen, de talrika
adelsslägterna, såsom redan sjelfva namnen antyda, till en del af
Wendiskt ursprung, lefde i nästan ständig fejd, Qch många
af dem drefvo röfveri såsom näringsfång. De flesta hade
befästade slott, hvilka till en del voro enkom anlagda vid
stråkvägarne, i ändamål ätt så mycket beqvämare kunna
utplundra eller åtminstone beskatta de förbifarande. För
de närbelägna städerna, hvilka mest ledo af deras
ständiga våldsamheter, var det af synnerlig vigt, att detta ofog
blef hämmadt, och furstarne af Meklenburg hade häruti
ett verksamt medel att förvärfva sig det rika Lübecks
vänskap. Men äfven städerna Rostock och Wismar, hvilka
erkände Meklenburgs öfverherrskap, blefvo, såsom vi skola
se, smittade af den allmänna roflystnaden och gjorde sig
skyldiga till att, om icke sjelfva utöfva sjöröfveri,
åtminstone lemna sjöröfvare ett skydd i sina hamnar.
I ett hänseende kom detta ständiga krigstillstånd
de Meklenburgska, liksom de Holsteinska, furstarne till
gagn vid deras företag i norden; ty det hade hos hela den
fria befolkningen utvecklat en stridslust och en färdighet
i vapnens bruk, som icke var allmän i norden, och gjorde
det för dessa furstar lätt att förskaffa sig frivilliga eller
lejda biträden. Hansestädernas granskap satte dem
dessutom i tillfälle, att med större lätthet erhålla de bästa
fartyg och krigsredskap, som den tiden voro att tillgå, samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
