Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gaf, i stället att väsendtligen öka hans magt, anledning
till nya förvecklingar och faror, uppkommen, som den
var, mera genom yttre omständigheter än mogen
öfverläggning. Norges gamla författning förutsatte konungens
ständiga närvaro i landet, och föreningens stiftare hade
stadgat, att då konungen reste från det ena riket till det
andra, intetdera rikets män skulle följa honom längre än
till riksgränsen, hvilket, i stället att förebygga
olägenheterna af föreningen, strängt taget skulle göra en verklig
unionsregering omöjlig, utan att åsidosätta den i båda
rikena gällande grundsatsen, att konungen i vigtigare saker
borde höra ett råd. Då nu Konungen till följe af de
faror, som från flera håll hotade hans riken, mindre ofta
kunde uppehålla sig i Norge, eller på sin höjd kunde
begifva sig till Bohus, måste regeringen antingen långa
tider hvila eller ock äfven vigtiga åtgärder vidtagas utom
rikets gränser och utan någon kommunikation med dess
stormän. Det enda medlet att afhjelpa denna olägenhet,
att tillförordna en särskild regering i Norge under
konungens frånvaro, var en af flera grunder betänklig åtgärd.
Flera af de förnämsta männen i Norge hade redan i
början af Magni regering visat sig mycket gensträfviga och
bland dem voro Hafthorssönerna, hvilka såsom K.
Hakon Magnussons dottersöner äfven kunde misstänkas för
anspråk på thronen. Det i Norge uppkomna missnöjet
med föreningen må i viss mån hafva varit grundadt; men
det förekommer anmärkningsvärdt, att frågan om dess
upplösning just sammanträffar med ett krig med
Hansestäderna, mot hvilkas för båda rikena och särdeles för Norge
förderfliga välde öfver de nordiska farvattnena föreningen
borde kunnat vändas, och med kännedom af den politik
de i det följande nästan ständigt iakttogo, i afseende på
de nordiska rikena, kan man knappast tvifla, att de äfven
nu underblåst missnöjet och medverkat till beslutet.
Hvad Sverige angår, hade de gäsningsämnen, som
redan bragt Danmark i fullkomlig upplösning, äfven
begynt angripa detsamma. Magnus Erikssons regering är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
