Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
K. Waldemars förut omtalade försäkran af d. 3 Nov.
1350, att betala honom 10,000 mark silfver, om han
kunde lemna Helsingborgs slott i Waldemars händer, och
emedan denna förbindelse var utan ringaste praktisk vigt,
derest icke vilkoret var uppfyldt, kan man svårligen finna
någon annan anledning till en sådan åtgärd, än den att
hertigen ansett sig kunna fordra den betingade lönen.
Rörande förloppet vid Skånes förlust känna vi i
öfrigt blott, att Konung Magnus, som då Waldemar började
belägringen af Helsingborg befann sig i öfra Sverige,
skall sedan hafva kommit dit [1] och emedan han var för
svag till att motstå den betydliga här som Waldemar
samlat hafva sjelf, ehuru med många vilkor, låtit uppgifva
fästningen. De Skånska slotten blefvo sedan intagna,
och adeln svor Waldemar trohetsed; endast om
Lindholms slott uppgifves det, att Waldemar dels med hot
och dels med penningar fått det i sitt våld [2]. Om tiden
för dessa händelser är ingenting närmare bekant, än att
Waldemar redan vid jultiden utfärdade privilegier för Malmö
och Halmstad, men först i Febr. 1361 för Wä och Åhus.
K. Magnus hade redan långt förut åter begifvit sig till
medlersta Sverige.
Sådana äro de, tyvärr, ännu allt för ofullständiga
underrättelserna om Skånes återförening med Danmark,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
