Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blefvo bekanta, ej annat än gifva anledning till missnöje
och tvister, och spänningen gick i November 1361 ända
derhän, att K. Magnus blef i sin sons namn förklarad
för fånge och Hakon i Februari följande år 1362
hyllad till Sveriges konung. Men Hakon var icke så lätt
att leda, som hans äldre broder; han ej blott lösgaf sin
fader ur fängelset, utan återstälde honom äfven i sin
värdighet, så att regeringen sedan fördes i bådas namn, och
åtskilliga af de upproriske herrarne blefvo drifna i
landsflykt [1].
Under sådana förhållanden gingo krigsrustningarne
trögt, och Hanseaterna hvilka om sommaren 1362 plundrat
Köpenhamn, men i öfrigt icke hade haft den framgång,
som de väntat, tillskrefvo olyckan de nordiska konungarne,
emedan de icke af dem blifvit tillbörligt understödda,
hvaremot Magnus klagade att Hanseaterna hade förbjudit utförsel
af lifsmedel, som han hos dem låtit inköpa.
Waldemars son Kristoffer lyckades intränga i Småland och
eröfrade Finnheden. Hanseaterna slöto redan d. 10 Nov.
ett kort stillestånd, hvaruti äfven Magnus och Hakon
voro inbegripna.
Midt under stilleståndet bragte en tillfällighet
Waldemar ett medel i händerna att hindra fullbordandet
af Håkons giftermål med Elisabet, och förmå honom
att i stället förnya förbindelsen med Margareta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
