Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eröfradt och krigen, efter riddarväsendets införande, begynt
att hufvudsakligen föras till lands, var den också mindre
oumbärlig. Likväl hade konungarne af Folkunga-ätten,
i det längsta, sökt upprätthålla densamma, och
ledingsskyldigheten var ett åliggande, hvarifrån ej en gång
kyrkans gods frikallades. Under Albrekts tid blir hela
inrättningens förfall allt mera märkbart. Härader friköpte sig
från skyldigheten att utrusta skepp, medelst erläggande
af en afgift kallad snäckopenningar, [1] andra bortlejde
sina häradsskepp, utan att någon särdeles vigt synes
varit fästad vid deras återfående, [2] och konungen medgaf
år 1387 Norrbo härad i Westmanland frihet från att
utrusta mer än ett ledingsskepp, så länge frälsegodsen voro
frikallade från skyldigheten att utgöra "skepvista-kost"
(N:o 85). Deremot blef skeppsvisten, i allmänhet på
grund af den gamla hamne-indelningen, årligen utkräfd af
skattebönderna, och fortfor såsom en ständig skatt, sedan
minnet af dess ursprungliga ändamål längesedan
försvunnit. [3]
Äfven betungades allmogen, åtminstone i flera
landskap, genom de nya stadganden om tionden, som under
Albrekts tid gjordes. En tredjedel deraf var i allmänhet
bestämd för de fattiga; tiondegifvaren hade egt rätt att
sjelf disponera den, och emedan, särdeles efter
digerdöden, jemförelsevis få obesuttna funnos, [4] behöfde blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
