Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXIII
komma ut, för att uppsöka Hertigens fiender, men icke få
landstiga; alla sjöröfvare-borgar skulle genast nedbrännas och inga
sådana vidare få uppbyggas; alla skepp och allt gods, som
Vi-taliebröderna röfvat, och ännu kunde finnas qvar i staden eller
annorstädes på Gotland, skulle utlemnas till egarne, och ingen
annan; både stadens och landets innebyggare skulle bibehållas
vid sina rättigheter och icke underkastas någon beskattning,
förr än Högmästaren kommit öfverens med K. Albrekt. —
Borgmästare och råd i Wisby bevittnade traktaten *).
Högmästarens trupper förstörde derefter de trenne
röfvare-borgarne, så framt det ej redan förut skett, och på utsatt tid
d. 7 April 1398**) intågade en del af dem från landsidan
i Wisby, medan flottan inlopp i hamnen. Så väl Hertig
Johan, med Hertig Eriks enka, som Sven Sture lemnade
samtidigt ön, och med dein en styrka af 400 man. De
Vitalie-bröder, som derefter anträffades på ön, miste lifvet. Den
Preussiska hären qvarlemnade blott 200 man, med 100 hästar, såsom
besättning på ön, hela den öfriga styrkan återvände snart hem.
Naturligtvis blef underrättelsen om Gotlands eröfring af
grannstaterna emottagen med blandade känslor. Till och med hos
de Vendiska städerna ansåg sig Högmästaren behöfva ursäkta
sig, för det han företagit expeditionen utan deras vetskap. Han
hade, lät han sina sändebud säga vid Hansedagen, måst gå till
väga nied sådan tysthet, på det icke Vitaliebröderna måtte
kunna samla sig från andra håll***).
Drottning Margareta var den, som med största skäl kunde
känna sig sårad af Högmästarens åtgärd. Gotland hörde
onekligen till hennes riken, hon hade nyss erbjudit sitt biträde till
sjöröfveriets hämmande och derpå blott erhållit ett undvikande
svar, sjöröfvarne hade väl blifvit tvungna att lemna Gotland,
men dermed också likasom anvisade att hålla sig skadeslösa
på hennes bekostnad. Emellertid var hon ännu icke i den
’) Tryckt efter det i Königsberg förvarade originalet, af Voigt, Codex dipl.
Pruss. V: 139-141.
**) Diarium Minoritarum Visbyensium i Ser. rer. Suec. I: 35 säger »in festo
paschæ.»
*’*) Voigt, Gesch. Preussens VI: 112.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
