Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LXVIII
I utförandet tillämpades de grundsatser som i Nyköping
blifvit stadgade. Reductionen gick alltid tillbaka till år 1363,
hvarföre det vid räfstetingen år 1409 dömdes, att alla gods,
som under de sista 46 åren kommit undan skatt skulle återgå
till sina förra egare eller deras arfvingar; men om det skett
genom köp, skulle innehafvaren få köpesumman åter. Den
allmänt antagna prescriptionstiden i sådana fall synes hafva
varit ett år. För de gods sora voro gifna i testamente kom
ingen ersättning i fråga; det samma synes äfven hafva gällt
om sådana som voro tagna i »mät» för böter eller utskylder
(N:o 33, 37, 66). Men skiften af skattegods, som blifvit
bortbytta mot vederlag af frälse på så sätt, att kronans inkomst
derigenom icke minskats, blefvo okiandrade. (N:o 59, 61—65,
67—73). Personer, som icke hade bevis på gammal
frälse-mannarätt, eller konungens bref, dömdes att blifva under skatt
med allt sitt gods, så framt ej konungens nåd mellankomme.
En sådan appell förekommer någon gång äfven i afseende på
andra gods.
Det allmänna resultatet eller antalet af reducerade gods
för hela riket kan icke ens ungefärligt beräknas, men att det
varit ganska betydligt kan slutas af de anförda exemplen för
de landsorter, hvaröfver de allmänna dombrefven äro i behåll.
Något allmännare missnöje från det verldsliga frälsets sida
omtalas icke. — Den långsamhet, hvarmed reductionen utfördes,
bidrog utan tvifvel mycket att lugna sinnena, heldst den
förmögnare adeln i äldre tider hade sina gods spridda i olika
provinser, och dessutom köpe-summan skulle återbetalas.
Men de andliga blefvo efter hand alltmera missnöjda med
reductionen. Den var också för dem kännbarare, emedan
de hufvudsakligen genom testamenten förvärfvat godsen. Spår
af ett sådant missnöje finnes redan från år 1403, då
Linköpings domkapitel sände ett ombud till påfven, för att klaga
öfver de oförrätter som kyrkan i 40 år — man märke, att
detta hänsyftar på året för det gamla konungahusets
störtande — lidit och ännu dagligen får utstå. Likväl nämnes
ännu icke reductionen uttryckligen. (N:o 35). Men då samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
