Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lxxvm
måst hylla honom, men sedan hjelpt Holsteinarne att återtaga
slottet. KonuBgen förlorade likväl vid detta tillfälle mycket
folk och skulle sjelf blifvit nedgjord, om ej de i expeditionen
deltagande Svenskar räddat honom*).
Understödd af Hansestäderna tillvägabragte påfvens
ombud, biskop Johan af Lübeck, redan d. 21 Nov. s. å. ett nytt
stillestånd, som skulle räcka till d. 29 September 1421, och
hvarunder tvisten skulle biläggas genom skiljedomare; samt om
dessa ej kunde blifva eniga, underkastas kejsar Sigismunds
afgörande. De utnämnda skiljedomarne, bland hvilka å konung
Eriks sida var hertig Johan af Meklenburg, som redan 1417
åtagit sig den då utsatta underhandlingen (N:o 81),
sammanträdde vid Femerssund i slutet af Maj 1421. Holsteinarne
framträdde genast med anspråk, som visade att de ej hade
allvar med förlikningen. De fordrade bland annat 10,000 lödiga
mark för den panträtt, deras förfäder af k. Albrekt erhållit till
100 Sk® koppar årligen af Kopparberget i Sverige, och ön
Gotland, hvilken k. Albrekt pantsatt för en summa af 4,000 mark,
men utan att hafva den i sitt våld, och hvarpå också icke hertig
Gerhard gjort anspråk, utan tvärtom understödt Margaretas
uppfordran till Högmästaren att till henne öfverlemna landet.
Skiljedomarnes utslag blefvo hvarandra alldeles motsatta,
emedan det ena stödde sig på Dansk lag, det andra på Tysk
länsrätt. De af konungen valda insände då handlingarne till
kejsaren ; Holsteinarne åter stodo icke fast vid den föregående
öf-verenskommelsen, utan sade sig vilja hänskjuta saken till »det
Tyska riket».
Fiendtligheterna började derföre snart å nyo och
Hanse-aterna, hvilka hittills, med undantag af Hamburg, förhållit sig
neutrala, slöto sig år 1422 till k. Eriks fiender. Anledningen var
förmodligen den, att konungen gynnade Holländarnes deltagande
i sillfisket och inskränkte Hanseaternas handelsfrihet i Skån-
*) Anfallet berättas både i Diarium Vazstenense och i Rimkrönikan; å det
förra stället med tydlig utsättning af tiden, sommaren 1420 (icke 1419,
s&som Jahn oriktigt anmärkt), & det senare med skarpt ogillande. Script.
Rer. Suec. I: i, 141, I: ii, 62.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
