Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CXXIII
hans följe fråntagna gods •), om hvars utlemnande Karl
Knutsson först 1447 kunde underrätta (N:o 131).
Äfven andra höfvidsman på de Svenska slotten, säsom
Magnus Gren i Stockholm och Erik Nipertz på Stäkeborg,
utrustade skepp, som i grannskapet af Gotland borttogo
handelsfartyg, deribland äfven Preussiska, hvilket föranledde en
obehaglig skriftvexling mellan de förenämnda, Högmästaren och
K. Kristoffer samt troligen bidrog, att Högmästaren afstyrkte
Lifländska Landmästaren från att afsluta ett förbund med de
tre rikena mot Ryssland, hvarom år 1446 allvarliga
underhandlingar voro å bane **).
Naturligtvis voro dessa förhållanden mycket menliga tör
Sverige, som dessutom i den särskilda försäkran Kristoffer
gifvit, då han antogs till konung, hade grundade anspråk, att
han skulle söka att åter lägga Gotland under Svenska kronan.
Då konungen år 1446 uppehöll sig i Sverige, måste saken
varit föremål för allvarliga öfverläggningar vid de sammanträden,
konungen derunder hade med rådet. En här af 2000 man
utrustades, och med den och en flotta af 40 skepp seglade konungen,
åtföljd af tre biskopar och flera riksråd, öfver till Gotland, dit
han ankom d. 18 Aug. och ankrade i Westergarns hamn,
hvarest flottan sedan i 12 dagar läg öfver. K. Erik kom dit ut,
och ett sammanträde hölls ute på fältet, i rådsherrarnes
närvaro, som räckte i fyra timmar. Båda konungarne hade också
ett enskildt samtal med hvarandra, hvilket förtröt rådsherrarne,
särdeles Karl Knutsson. Ett stillestånd blef aftaladt, som skulle
räcka från d. 8 Sept. till samma tid 1447 och ännu ett halft
år derutöfver, i händelse icke någon fullständig förlikning under
tiden kunde uppgöras, hvartill dock vara föga utsigt, emedan
Eriks fordran säges hafva varit att i sin lifstid få hela
Linköpings stift eller ock en summa af 200,000 lödiga mark
silfver. De Lifländska sändebuden, som åtföljt K. Kristoffer från
Stockholm, förmodligen såsom medlare, fingo emottaga ett exem-
’) Högmiistarens bref, ilat. torsd, efter Jacobi (d. 28 Juli) och abcnde Simonis
& Judse (d. 27 Oct.) 1446. Redan i det förra omtalas Burhaiiier såsom död
och hotas med repressalier.
") Voigt, Gesch. Preussens, VIII: 114.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
