Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XX
och lofvade, att den skulle till alla delar obrottsligt hållas,
hvaraf väl innebyggarnes och kanske äfven det Svenska
krigsfolkets fruktan för tillfället något lugnades. Men ännu större
oro väckte det, då K. Kristiern några dagar derefter, den 28
Juli, kora med hela sin flotta, sora skall hafva bestått af 150
fartyg, in i hamnen och straxt lät hela sin talrika här — den
skattas af Rimkrönikan till 6,000 man — landstiga med full
beväpning. Magnus Gren sände då bud upp till slottet, för
att fråga Olof Axelsson hvad detta betydde; men denne
försäkrade, i likhet med sina medlöftesmän, att det hade ingen fara;
han skulle i annat fall vilja falla död ned framför konungens
fötter 3). Derefter kommo tre af K. Kristiern utskickade,
nemligen den förenämnde ridd. Folmer Mårtensson, Niklas
Petersson (Gyllenstjerna) af Agård och Anders Petersson af
Brams-lykke, till de Svenska befälhafvarne med helsningen, att
konungen först nu fått fullkomlig kännedom af fördraget, och
derföre låter han säga dem, att de icke behöfde hysa någon
fruktan, utan skulle allt som blifvit af Olof Axelsson och hans
öfriga befälhafvare utlofvadt till alla delar hållas (N:o 9).
Svenskarne läto deraf lugna sig. Men kort derefter eller
kanske just under detta sammanträde lät K. Kristiern kalla
till sig borgmästare och råd, samt fordrade, att de skulle hylla
honom. Då de härtill nekade, emedan de hyllat K. Karl, och
dessutom den nyss afsLutna conventionen innehöll, att allt skulle
blifva sora det var, tills skiljedomen fallit, men efter dess utslag
ville de gerna foga sig, blef han ond och sade hotande, att de
måste straxt fatta sitt beslut och hylla honom; han frågade ej
efter hvad dem vore lofvadt4). Medan rådet derefter hade
gått in till staden, för att tala med borgerskapet, lät
konungen på flera ställen tända eld på husen och utan föregående
varning anfalla de Svenska krigsmännen, som derpå voro
oberedde. De hunno dock snart att komma till sina rustningar
och vapen samt försvarade sig från stenhusen, och lyckades
slutligen, sedan vinden vändt sig, att släcka elden. Af Sven-
3) Lübeck. Chroniken, herausgeg. von Graiitoff, II, 523.
’) Detta samtal berättas blott af Lübska krönikan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
