- Project Runeberg -  Bidrag till Skandinaviens historia ur utländska arkiver / Tredje delen /
XLI

(1859-1884) [MARC] With: Carl Gustaf Styffe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

XLI

Åfven K. Karl, som efter hvad han sjelf medgifver för
slägtens skull icke velat antasta Magnus Gren, medan han var
qvar inom landet, stämde efter hans afvikande honom inför
rätta. Både Rådet och konungen tillskrefvo honom nar han
kommit till Lübeck och erbjödo honom lejd, om han ville
återkomma, men han svarade konungen ohöfviskt. Vid mötet i
Stockholm på hösten 1450 blef konungen i hans frånvaro
genom ett utslag af Riksrådet tillerkänd en fordran för uppbörden
af Åbo län å 9000 Stockholmska mark, hvaraf hustruns
Ingeborg Karlsdotters gods skulle häfta för en tredjedel8).

Konungen, som blifvit uppbragt öfver det ovärdiga svaret,
sökte nu begagna rådet i Lübeck för att utkräfva hämnd för
hans trolösa och skamliga beteenden, både under expeditionen
till Gotland och förvaltningen af Åbo län, samt tillika
förekomma, att han skulle hädanefter göra riket skada, och
uppmanade Lübeckarne i tvenne särskilda skrifvelser att fullfölja
målet mot honom. (N:o 18).

Men Lübeckarne, som troligen redan af hertig Adolf eller
K. Kristiern emottagit anmaningar i motsatt rigtning, kunde
icke fästa särdeles afseende på någon annan punkt i konungens
anklagelse än den som gälde sjöröfveri; ty ehuru konungen
framhållit, att ban icke hade krig hvarken med Holland eller
Hamburg, mot hvilka Gren förgripit sig, var det naturligtvis
icke konungens höghetsrätt, utan blott den Hamburgska
skeppsredarens och besättningens rätt, som det kunde tillhöra
Lübeckarne att värna. Hvad svar de gifvit konungen är obekant,
men behandlingen af målet visar tillräckligt, att de icke nu
mera hade lust och inod att uppträda sora skiljedomare i norden.

Magnus Gren gick efter sitt frigifvande äfven offentligen i
K. Kristierns tjenst, och var nu mer än någonsin den rätta
mannen för honom.

t) Dömen, daterad fred. e. Michaelis 1450, tryckt i Bringa Handlingar
II, 251.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:34:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biskandhi/3/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free