Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lxxm
O 0
Ar 14Ö3 förekom en rättegång, som förtjenar särskildt
omtalas, emedan den gälde åtskilliga historiskt bekanta personer,
hvilka gjort sig skyldiga till högmålsbrott, under det föregående
kriget med K. Kristiern, men sedan rymt ur riket.
Stämning hade till en början blifvit i riksrådets namn
utfärdad, att de skulle möta midsommartiden inför riksrådet i
Stockholm, och lejdebref för deras resa fram och åter hade
blifvit utfärdade; men då ingen det oaktadt infunnit sig, blef
ärendet uppskjutet till den 15 September, vid hvilken tid, såsom
förut är omtaladt, ett stort antal af riksrådet var samladt i
Stockholm. En domstol nedsattes af konungen, bestående af
fem till namnet uppgifna rådsherrar, utom konungens kansler
Doctor Nicolaus Ryting, samt »många andra riddare, svenner
och gode män», hvilka sammanträdde på rådhuset. Icke heller
nu hade någon af de anklagade infunnit sig; men saken blef
dock företagen och domstolen fördelades på tre nämnder.
Konungen förde sjelf ordet och framstälde anklagelsepunkterna.
I första rummet åtalades biskopen i Skara Bengt
Gustafsson, riddaren Mårten Svan och lagmannen Bengt Gylta, hvilka
sjelfmant infunnit sig hos K. Kristiern, svurit honom trohet,
derefter uppmanat innebyggarne i Vestersyslet i Värmland att
resa sig, till bevis hvarå deras bref uppvisades, särat fört afvig
jsköld mot deras rätta konung.
Derefter åtalades ridd. Laurens Snakenborg, lagmannen i
Småland Arvid Svan, och Bengt Andersson för det de otvungne
hyllat K. Kristiern.
Ordningen kom slutligen till de mest betydande, Magnus
Gren, Ture Turesson och Eggert Krummedike. Den
förstnämnde anklagades för sin förrädiska dagtingan på Gotland,
som han ingått mot nästan hela det öfriga befälets vilja, och
för det han låtit nedbryta förskansningarne mellan staden och
slottet, genom hvilka åtgärder landet förlorades, men hvilka
konungen dock icke tänkt att förevita honom; han hade
sedan otvungen rymt ur riket, svurit K. Kristiern trohet, låtit
sina tjenare under en besvuren fred skinna och röfva här i
riket samt alltjemt fört afvig sköld mot fäderneslandet, och
slutligen i Köpenhamn sistlidne Juli förtalàt konungen och sagt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
