Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CLXXIll
mötte dem, innan de hunnit förbi Landsort, skulle de aldrig
mer tjena mot K. Karl och Sverige4).
De Danska herrarne och besättningen aftågade vid utsatt
tid; men K. Karl synes icke hafva anat, att han äfven vid detta
tillfälle skulle blifva bedragen. Han kom nämligen icke i
besittning af slottet derföre att Danskarne aftågade, utan Ture
Turesson stadnade qvar och hade tillräcklig styrka öfrig, för
att åtminstone någon tid försvara det. Belägringen måste alltsn
ånyo upptagas, hvilket var så mycket olägligare, som
bondehären till större delen blifvit hemförlofvad efter stilleståndets
afslutande, och det var nu mera svårare att åter samla dem
tillhopa, sedan Danskarne, rikets fiender, voro borta och pesten
börjat härja i Stockholm. Ture Turesson, som troligen hade
bättre skjutvapen, försvarade sig med allvar och tillfogade de
belägrande kännbara förluster, ibland hvilka särskildt omtalas
den mycket ansedde borgmästaren Mårten Lindorm, som
träffades af en bössesten (kanonkula) den 18 Oct. Dagen förut
hade K. Karl af rådet i Arboga, och sannolikt likaså från flera
städer, begärt förstärkning af 30 väpnade män med en mängd
proviantä).
Biskop Kettil hade aflägsnat sig i början af September och
lofvat att återkomma före månadens slut8), men hördes ej utaf
förr än några dagar sedan Danskarne afseglat, då han infanu
sig och yttrade nu det djupaste missnöje öfver hvad som skett.
’) Bet Danska exemplaret af denna kapitulation är tryckt af Hadorph
II: 226, det Svenska finnes ej mer i behåll, och man vet derför icke hvilka af
biskop Kettils parti som varit dervid tillstädes. I Diarium Vazstenense
anmärkes blott, att vilkoren voro författaren obekanta. Rimkrönikan 1452—1470
beklagar, att ej Danskarne höllos qvar såsom en underpant för freden med K.
Kristiern. K. Karl synes hafva satt sin förhoppning till de löften, som några
af de Danska rådsherrarne enskildt gifvit honom, att arbeta på fredens
bibehållande (N:o 77).
’) K. Bref, dat. prof. S. Lucie 1464, Löhman, Arboga Känning s. 164.
") K. Karl säger i sin kungörelse till Småland af d. 17 Oct. 1464, att
Kettil farit bort »nogre daga for sidhermer worfru dagh> (d. 8 Sept.) och
lofvat komma igen till Michelsmessa (d. 29). Den nyssnämnda Rimkrönikans
uppgift, att biskop Kettil rest bort redan före stilleståndet med de Danska
herrarne, är opålitlig, likasom flera af dess tidsbestämningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
