Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CXCIV
men var en anhängare af K. Kristiern, vägrat att afträda detta
slott till honom, oaktadt han derpå hade ärkebiskopens och
biskop Kettils bref, och Erik Axelsson, enligt förlikningen, var
förpliktad att följa honom dit och öfverlemna honom slottet.
Han måste i följd deraf ligga hela sommaren i Åbo, och hade
så när blifvit ihjelslagen1) När han slutligen på hösten 1465
kommit i besittning af slottet, var hans kassa så medtagen, att
han ej kunde betala en skuld å 50 mark, och skref till
Stockholms magistrat, med anledning af ett rykte, att han ämnade
återkomma, att han vore »två gånger så faren utaf Sverige,
att han aldrig längtade så att fara tredje gången». Om hans
sysselsättningar under vistelsen i Finnland känna vi i öfrigt
blott, att han följande vinter reste omkring i sina län och
bi-vistade lagmansting i Satakunta2). Med anledning af den
«mottagna kallelsen från den i Westerås församlade allmogen,
svarade han väl till en början Nils Sture, att om han finge gislan
och betryggande försäkringar, skulle han komma öfver till
Sverige vid pingsttiden; men fram på våren skref han åter till
Nils Sture, att han funnit den säkerhet denne ännu kunde
lemna, vara för svag, han kunde icke komma dit »med en ringa
hop, utan att hafva hemvist eller medel», utan borde denne
först förmå hela riket att resa sig mot Örebro, Stäkeholms och
Stäkeborgs slott. Gjorde han "det, skulle väl Jöns Bengtsson
och hans slägt, menade han, få annat att syssla än belägra
honom på Raseborg, hvarmed de hotat; dock hoppades han
kuuna så med Guds hjelp beställa, att komme hans ovänner dit,
»skulle de ej få annat än ondt». Slutligen yttrade han något
missnöje öfver, att Nils Sture, då han hade magt att utan
någons hjelp intaga Westerås och sjelf blifva rikets
höfvidsman, han dock jemte allmogen hyllat en anuan3).
Ehuru i K. Karls förstnämnda svar kunde ligga en
uppmaning att åter upptaga striden, synes Nils Sture, först sedan
han erhållit underrättelse om Jöns Bengtssons afresa till Vad-
’) Oloss Petri, Klemmings uppl., s. 251.
’) Dombref af d. 30 Jan. 1466, Arvidsson, Finska Handl. V: 36.
s) K. Karls bref, dat. prof. b. Georgii (d. 22 April) 1467, Grönblad, Nya
källor till Finlands Medeltidshistoria, s. 61.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
