Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CCXIH
Lübeckarne afbidade icke dessa skrifvelser, utan affardade
redan d. 19 Maj Bersenbriigge åter till K. Kristiern med
begäran, att sedan nu K. Karl sjelfmant begärt deras bemedling
och Ivar Axelsson förklarat sig benägen för deras förra förslag,
han enligt sitt föregående löfte skulle sända fullmägtiga till ett
fredsmöte, som skulle hållas i Kalmar omkring Margaretas dag,
d. v. s. d. 13 Juli, enligt Tyska kalendern. Man begärde
naturligtvis ock nu skriftligt svar samt lejdebref för motpartens
ombud, enligt ett bifogadt formulär (N:o 107). K. Kristiern
svarade redan d. 25 i samma månad, att han med sina rådsherrar
öfvervägt förslaget, och ehuru han nu »fått så mycket
öfverhand» öfver motpartiet, att han kunde med våld nedslå det,
skulle han dock, för att ej synas blodtörstig, inlåta sig på en
underhandling i Kalmar vid Jacobi dag, d. 25 Juli, med vilkor
att Karl Knutsson samt Erik och Ivar Axelsson infunne sig der
personligen, hvaremot han fordrade att Hanseaterna under tiden
skulle afhålla sig från handel med Sverige. Han skulle ock
som han lofvat dem afstå från utrustningar till sjös, men ville
förbehålla sig att fortsätta belägringen af ett klippslott
(Gullberg) i Vestergötland (N:o 108). Lejdebref hade han, med
förbättringar af det meddelade formuläret, utfärdat både för Karl
Knutsson och Axelssönerna, att med sitt följe till ett antal af
ända till 300 personer infinna sig på mötet och åtnjuta säkerhet
tills sex veckor efter dess slut. Den väsendtliga förändringen
var den, att han uteslutit konungatiteln för Karl Knutsson (N:o
109). Lübeckarne, hvilka naturligtvis icke fästade särdeles
afseende vid K. Kristierns förbehåll om landkrigets fortsättning,
afsände samme Bersenbrügge genast till K. Karl och
Axelssönerna, hvarom de d. 3 Juni underrättade K. Kristiern, men
funno sig föranlåtna att ånyo inskärpa hos honom
nödvändigheten att inställa kaperiet, emedan i annat fall det föreslagna
fredsmötet skulle blifva om intet (N:o 110).
Det upplystes snart, att denna erinran icke var obefogad;
ty då Bersenbrügge ankom till Ivar Axelsson på Visborg,
anmärkte denne i sitt svar, att kapare, utrustade i Kalmar och på
Öland, hade i skärgården utanför Stockholm tagit sju skepp
och sedan lagt sig under Gotland; han hade derföre måst emot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
