Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CCXVII
anmoda honom om nya lejdebref, och deras skrifvelse härom
behöfde sedan en nästan lika lång tid för att framkomma till
Stockholm, så att fem veckor förflutit ifrån det K. Kristiern
utfärdat sitt svar, innan K. Karl deraf fick del. Den
öfverens-komna terminen var alltså åter redan förliden och K. Karl
ansåg sig derföre så mycket mer böra sammankalla sina
rådsherrar, som det nu äfven borde afgöras, hvilka personer skulle
resa som ombud. Han kunde dock redan å femte dagen
derefter, eller d. 9 Sept. afgifva det svar, att han ville sända
ombud till d. 29 samma månad, hvilken tid Lübeckarne troligen
sjelfva föreslagit; men om de i anseende till den mörka och
stormiga årstiden icke hunne fram, hoppades han förlängning
af lejdetiden. Dock måste han äfven nu förnya sin begäran om
Lübeckarnes medverkan, att K. Kristiern tillhölle Magnus Gren
och Ture Turesson att inställa sjöröfveriet (N:o 121, 122). K.
Kristiern hade kort förut, d. 19 Aug. låtit fem biskopar och
flera verldsliga rådsherrar afgifva en offentlig förklaring, att det
utspridda ryktet om hans obenägenhet att göra fred med
Sverige härledde sig blott från sådana, som ville utså tvedrägt
emellan honom och undersåtarne, men som bevis derför åberopas
egentligen blott de yttranden i en fredlig syftning, som K. Kristiern
haft inför riksrådet och på landstingen i Danmark5). Om
vilkoren är det ingen fråga, och dock var det på dem det
berodde. Han kunde emellertid efter en sådan förklaring
naturligtvis ej öppet afslå det begärda uppskofvet.
Ehuru K. Kristiern ifrån underhandlingens början varit
obenägen för det vilkor, hvilket Lübeckarne uppställt för dess
fortsättande, nämligen ett stillestånd, och det i följd deraf drog
ut i elfva månader, innan den ledde till det ringaste resultat,
hade förhållandena i Slesvig och Holstein efter hand blifvit så
förtviflade, att han numera fann sig böra göra allt för att
försona sig med Lübeckarne.
De finansiella svårigheter, hvaruti han invecklat sig, då han
förvärfvade dessa provinser, hade redan medfört förlusten af
Svenska kronan, och nu syntes äfven höghetsrätten öfver den
*) Diplomat. Christiern I p. 215.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
