- Project Runeberg -  Bidrag till Skandinaviens historia ur utländska arkiver / Fjerde delen. Sverige i Sten Sture den yngres tid 1470-1503 /
XCVIII

(1859-1884) [MARC] With: Carl Gustaf Styffe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

xcvin

i de högre instanserna; men vi skola snart se, att äfven i
det hänseendet icke förändringen gör sig allmänt gällande,
och af de ställen i domarne der lagrummen uttryckligen
åberopas visar sig, att man mer följde den gamla, än den nya1),
och i ett dombref uti en arfsfråga af d. 10 Nov. 1507 2), hvari
en vigtig skiljaktighet emellan de båda landslagarne
förefinnes, hafva de samlade rådsherrarne, fyra biskopar och åtta
verldsliga, uppenbart tillämpat K. Magnus Erikssons, men
under namn af den »medlerste lagen», hvaraf synes, att de
vetat att en nyare lagbok funnits och icke ansett den vara
gällunde.

De förändringar, som gjordes i lagstiftningen tyckas
visserligen till en del vara beräknade att förekomma förtryck
och hafva åtminstone den goda sidan, att det blef i form af
lag upptecknadt hvad som förut var öfverlemnadt åt
godtycket; — under en tid då skrift]a och bevittnade aftal om lega
af jord icke voro allmänt brukliga, var det utan tvifvel en
fördel för landboarne, att deras skyldigheter voro i lag
bestämda; andra åter hafva påtagligen afsett de regerande
klassernas egna fördelar.

En mildring i straffet för stöld af boskap, förlusten af lifvet
hvarjämte lagen förklarade lösegendom förbruten, till
fördelning mellan målsegaren, kronan och häradet, omtalas (N:o
54) såsom besluten omkring 1480’), men, befinnes då
motiverna jämföras, icke hafva sin grund deri, att det var en
»sträng rätt», utan att, om den skyldige hörde till ridderskap

’) I dömen öfver upprorsatiftarne i Mark af d. 4 Febr. 1486 åberopas
kap. 6 i Högmälis-Balken, hvilket blott atämmer med Stadalagen, men i en
ae-nare dom af d. 14 Dec. a. t. åberopas kap. 7, hvilket är atadgandeta nummer

i K. Magnua Erikasona, hvaremot det 1 den nya Landalagen har nummer 8
(N:o 74, 7&). I domar af lagmännen Arvid Trolle i Östergötland och Åke
Jönsson i Södermanland af åren 1486 och 1489, som omtalas af Reuterdahl Sv.
Kyrk. Hist. III: I, 434, är det Magnus Erikssons lag, som varit begagnad.

*) Tryckt under rubriken »Riks-Regeringens och Rådets atadga om fempte
mana arff gefvin i Stockholm åhr 1507« af Hadorph i Gamla Stadgar efter
Biärköa-Rätten, a. 71. Jfr Schlyters nyaa åberopade afhandling i Vitt. Hiat. o.
Antiqv, Akad. Handl. XVIII, aa. 198 o. B.

’) Året, då brefvet N:o 54 utfärdades, kan af nu förhandenvarande
handlingar svårligen noga bestämmsa, emedan något annat rådeta bref med samma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:34:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biskandhi/4/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free