Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CCII
de träffade då icke konungen hemma, utan hade han då
sannolikt något sammanträde med sin bror och andra furstar,
i hertigdömena, hvarigenom förklaras att de icke kunde
begifva sig på hemvägen förr än på nyåret.
Sannolikt var det först efter Svante Nilssons återkomst,
som de missnöjda rådsherrarne fattade ett bestämdt beslut
att skilja Sten Sture vid magten. Säkert är, att det var
brytningen med honom, som gjorde Sten Sture orolig, och han
började derefter allvarligt tänka på att återvända till Sverige;
ty af de öfriga missnöjda var ingen som hade nog
företagsamhet att sätta sig i spetsen för en uppresning och
tillräckligt anseende att vinna något anhang. Jakob Ulfsson kunde
redan af det skälet icke träda i Jöns Bengtssons fotspår, att
han icke kunde sätta sig till häst.9) Men hans hemliga
förbittring mot Sten Sture hade på hösten stigit till en
ytterlighet, såsom man ser af hans bref till biskop Magnus i Åbo, >)
hvilken sjelf väl var missbelåten med Sten Stures sätt att
föra kriget, men alltför patriotisk, att kunna deltaga i några
upprorsplaner, under det fienden stod för dörren. Dertill
kom, att underrättelser från både Tyskland och Danmark
gjorde det uppenbart, att ett fiendtligt anfall snart hotade det
egentliga Sverige.
Det var under mycken tvekan och med tydlig ovilja, som
Sten Sture slutligen bestämde sig för att återvända till Sverige,
sedan han länge rådfört sig derom både med biskop Magnus
och Jakob Ulfsson. Den förre afstyrkte det på det ifrigaste,
emedan det vore att lemna Finnland till pris åt Ryssarne,
den senare försäkrade gång efter annan, att intet skulle före-
*) I Jakob Ulfsaons bref till Svante Nilsson af den 1 Mara 1508 säger ban
sig icke kunna komma till ett ntsatt möte i Vadstena, emedan slädföret upphört
»ty wii sere ingalunde starke til at riidhe». Det synes också, som han
sommartiden aldrig besökte något ställe, dit han ej knnde komma sjövägen, och ehnrn
frikostig på förebråelser mot Sten Stnre, hade han icke något att anmärka mot
honom för det de båda kommit för sent till mötet i Kalmar 1495.
’) I bref af den 30 Nov. 1496 skrifver han: »ipse qni est omninm in hoc
regno pernicciosissimus...» Utinam ille discordiarum seminator abstinere possit
ab intestina dinisione, qui sicnt effeminatns est contra scismaticoa et Knthenos,
it semper fuerat strennns et tamqnam flagellnm regni.... contra fratres snos
juratos. Skand. Handl. XVIII: 59, 60.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
