- Project Runeberg -  Bidrag till Skandinaviens historia ur utländska arkiver / Fjerde delen. Sverige i Sten Sture den yngres tid 1470-1503 /
CCLX

(1859-1884) [MARC] With: Carl Gustaf Styffe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

cclv

fogdar, hvilka för sina våldsgärningar borde afsättas, utan
ock mot hans uraktlåtenhet att iakttaga Kalmar recess i
allmänhet, och hvari punkterna om Gotland, och drätselverkets
reglerande utan tvifvel varit framhållna. ®) Troligen har också
yrkats, att Svenska län endast skulle lemnas åt infödda män;
ty i den punkten kunde gerna alla förena sig. Konungen
lärer hafva svarat undfallande och lofvat rättelse.
Undersökningar blefvo också sedan hållna med åtminstone tvenne af
de öfverkl agade Danska fogdarne, Jens Falster och Änders
Persson (N:o 183).

Utom flera enskilda rättegångar, som afgjordes af
riksrådet, till en del i konungens närvaro 1), förekom också ett
slags politisk rättegång, hvari konungen sjelf förde ordet.
Svante Nilsson, som efter Sten Stures afsättning d. 12 Mars
1497 erhållit en riksrådets försäkran, att han af kronan skulle
erhålla ersättning för de kostnader han haft under Kyska
kriget, uppträdde inför konungen med begäran om betalning,
hvarvid ärkebiskopen anmärkte, att som Herr Sten den tiden
uppbar rikets inkomster, ålåg betalningsskyldigheten honom,
men denne åter invände, att han icke beseglat den åberopade
förbindelsen. Sedan derefter båda »gifvit sig i rätte» eller
hänskjutit saken till rättslig behandling, fälde konungen, hvars
pung anspråken gälde, med tillstädesvarande rådsherrar sitt
utslag i öfverensstämmelse med ärkebiskopens mening, att

De under mötet i fastan inlemnade föreställningar åberopas i kungörelserna
om nppsägelsen (Hadorph II: 375) och i brefvet af d. 29 Juli säges, »att de
beseglede wore under alle Rijcksens Båd« inaigle» (N:o 183). Denna handling,
som ntan tvifvel var den vigtigaste i frågan om grunderna för konnngens
afsättning, är nu förlorad.

’) I Riks-Archivet finnas följande trenne dombref: Riksrådets dom emellan
biskop Brynolf och Varnhems kloster om Lndra (nu Lurön) i Vänern, dateradt
Stockholms rådhus »månd. i första vika i fasto» (d. 22 Febr.) 1501; Konungens
och rådets dom emellan konungens »hofsinder» Tyge och Axel Bräde å ena samt
Johan Bese och Beynkt Knutsson å andra sidan om Forsale i Brwndeby s.
Östergötland, dat. onsd. efter Reminiscere (d. 10 Mars) 1501; Konnngens och rådets dom
emellan Cornelius, myntmästare i Vesterås, samt Erik Eriksson och hans
med-arfvingar, angående ett stenhus i Stockholm, som K. Karl efter Heyne
myntmästares död »tog veldelige för räkenskap», dat. Stockholm torsd, före dom.
Ltetare (den 18 Mars) 1501.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:34:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biskandhi/4/0268.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free