Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CCLXXIJ
synnerligt, blandande böner oeh löften med hot och
anklagelser, och afsände först den 18 Aug. sin upps&gelseskrift,
hvari han jämte flera b&de allmänna och enskilda
besvärspunkter anförde, att han fätt ringa ersättning för det han
bjelpt konungen in i riket emot menige allmogens vilja.1) Att
dylika enskilda motiver framhållas får tillskrifvas tidens
feo-dalistiska åsigter; det synes som man varit angelägen, att
för hvar och en af deltagarne någon enskild oförrätt skulle
anföras, — och för ett par af dem torde verkligen dessa
mo-tiver varit bestämmande —; men det vore orimligt, att Sten
Sture, som hade så mycket annat att beklaga sig öfver, skulle
lagt stor vigt uppå, att han icke fått Trögds härad i förläning.
Konungen lärer ock strax efter hemkomsten till Danmark hafva
utfärdat ett fejdebref, uppfyldt af de svåraste hotelser.
Emellertid begärde Sten Sture och hans medhjelpare, att
de öfriga rådsherrarne och adelsmän skulle förklara sig, om
de ville deltaga i uppresningen, och den ene efter den andre
slöto sig till densamma. Päder Turesson, som år 1497 varit
med att uppgifva Kalmar, gick nu utan betänkande öfver (X:o
185). Erik Eriksson tvekade länge, huru han skulle komma
ifrån sin slottslofven (N:o 188). Men förföljelser hotade deru,
som icke ville deltaga. Den gamle Arvid Trolle skref d. 1
Sept. till Hemming Gadd, att han nu önskade sitta i ro, (N:o
187), men såg inom kort Bin ena sätesgård Ed plundrad, och
den andra Bergqvara, der han bodde, belägrad af Svante
Nilssons svenner.3) Det var icke längesedan Svante Nilsson
stod på Trollarnes sida, och måhända har detta anfall hos
Arvids sonson, Gustaf Trolle, väckt det djupa hat, som han
till både sin egen och fäderneslandets ofärd visade mot Svantes
son, Sten Sture d. y.
’) Hadorph, Rimkr. II: 379. Jfr hana bref i Geh. Arch. Aar« be retning
IV: 295.
a) Det omtalas i det nedannämnda brefvet från de förbundna rådsherrarne af
d. 27 Sept. och var således någon tid förut utfärdadt, och i en skrifvelse från
Stockholm till Helsingland af April 1502 aäges det, att konungen gifvit hela
riket »till sköfling» både kyrkor, kloster och innebyggare af alla stånd, i uttryck
som tyckas vara hemtade ur fejdebrefvet. Script, rer. Svec. III: i, 84.
J) Svantes bref till Sten Sture från Sept. 1501. Orönblad, a. 127.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
