- Project Runeberg -  Bidrag till Skandinaviens historia ur utländska arkiver / Femte delen. Sverige under de yngre Sturarne, särdeles under Svante Nilsson, 1504-1520 /
XXXVI

(1859-1884) [MARC] With: Carl Gustaf Styffe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

XXXVI

fartyg till Danzig och Labeck, hvilka lyckligt hemkommo:
men den södra delen af riket hade så länge Kalmar var i
Danskarnes hSnder mycket svårt att förse sig med de
nödigaste handelsvaror; till och med salt och humle måste äfven
långt efter stadens återeröfring skickas norrifrån dit (N:r 223).

Den enda vigtiga förändring i den ekonomiska
förvaltningen, som tillhör de yngre Sturarnes tid, gälde myntet.
Fölen nödstäld regering var det en vanlig utväg att småningom
förändra myntfoten, och hade för att utöfva kontroll öfver
myntningen deputerade af magistraten i Stockholm varit
förordnade att taga prof af hvar smältning, hvilket Svante
visserligen förekom dermed, att han flyttade myntverkstaden
upp på slottet4); men hvad han i längden icke kunde
förekomma, var, att myntets försämring märktes och alla varor
följaktligen stego i pris. I traktaten med Danmark år 1509
räknas redan 13 mark penningar på en mark lödig i st. f.
11 mark, som under gamle Hr Sten Stures tid varit det
högsta. De missnöjda rådsherrarne klagade i Sept. 1511, att
både kronan, ridderskapet och kyrkan genom Hr Svantes
myntförändringar förlorade hvar femte penning af sin årliga
ränta, hvilket visar en ytterligare försämring6), 1 slutet af
1509 var myntningen förmodligen af brist på silfver afbruten,
och en skriftvexling om en ny myntordning mellan
riksföreståndaren och ärkebiskopen å bane, hvars resultat dock
sannolikt icke varit af betydenhet (N:r 285, 292),

Men just vid den tiden gjordes en upptäckt, som för
framtiden lofvade bättre tillgång på myntmaterial. Det var
nämligen vid år 1510, som den i sin början mycket gifvande
silfvergrufvan vid Sala började bearbetas. Bönderna i orten,
hvilka hade ett rätt betydligt åkerbruk, öfvergåfvo till en stor
del detsamma, för att i stället drifva silfvertilTverkning, så att
biskopen i Vesterås, då han d. 2 Jan. 1511 begärde att få
del i grufvan, kunde påstå, att han blott fick 3 à 4 pund,
d. ä. 12 till 16 tunnor, korn i tionde, i stället för att han,
»innan berget fanns», fått 5 till 6 läster, hvilket åtminstone
enligt det sedan i K. Gustafs I:s tid gällande beräkningssättet
skulle vara 240 till 288 tunnor. Också hade riksföreståndaren
icke dröjt att begagna sig af upptäckten, för att förbättra
sin ställning; ty redan d. 21 Maj 1510 kunde hans fogde i
Vesterås Sander Arendsson insända några stycken silfver
såsom prof och berätta, att 6å väl grufvan som den nybyggda

"> Enligt riksrådets besvärsskrift öfver Svante Nilssons regering af
September 1511. Skand. Handl. XX: 261.
«) Skand. Handl. XX: 260, 261.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:35:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biskandhi/5/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free