Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXXVIII
tillvftlla sig någon del i grufvan efter denna dag, och de
»eldar» (lotter) i grufvan, som voro tagna i beslag, upphöra.
Men <len unge riksföreståndaren hade icke kunnat motstå
rikets kansler biskop Matthias, utan några dagar förut förlänt
honom »en hel eld» i grufvan, att bruka som alle de andre
eldar omkring gå på berget efter skift,0), och det följande
året fingo både Ärkebiskopen och biskopen i Vesterås sin
vilja fram och domkyrkan den del som Vesterås kloster
dittills haft. Emellertid har nog kronans inkomst af grufvan
bidragit, att myntväsendet åter blef regleradt, hvartill aen
bekante domprosten, sedan biskopen i Linköping Hans Brask
torde hafva väsentligt medverkat; men den nya myntfoten blef,
att den präglade marken förhöll sig till den vägda, som 1 till 16,
hvilket under hela Sten Sture d. y. tid var det vanliga.
Derigenom förenklades beräkningen i förhållande till det Danska
myntet, som var mycket gängse i södra Sverige och hvaraf
denna tiden präglades 16 skillingar på marken. Det var
vanligen något sämre, inen ännu mer det i Visby präglade Gutniska
eller Gunniska mynt, som var gångbart i Östergötland och
en del af Småland, och uttrycket »stakkota mark», som i
handlingar från dessa trakter förekommer, har utan tvifvel derpå
afseende; ty tre mark sådant mynt räknades på en Svensk.
Lagskipningen har väl i det hela fortgått på hittills
öfligt sätt, men dock på sina ställen lidit svåra afbrott genom
den redan inrotade vanan att betrakta häradshöfding- och
lagmanstjen8t såsom annan kronans förläning. Väl hade
menigheternas rätt att uppsätta förslag till dessa tjenster icke ännu
fallit i glömska (N:r 145, 222, not, 355); tvärtom
förekommer exempel på ett lagligt val till Norrfinne lagsaga år 1506;
genom en nämnd af 6 frälsemän och sex bönder. Likväl
blef en annan, som de ej hade föreslagit, utnämnd ’).
I verkligheten var dock förslagsrätten redan på våg att
försvinna, den var också genom omständigheternas magt
förändrad derigenom, att skrifna lagböcker nu kommit så
allmänt i bruk, att häradsallmogen begagnar uttrycket »föra vår
lagbok» i st. f. att vara häradshöfding i orten, och det var
troligen ofta svårt att finna flere bland häradets jordegare,
l0) Bref till dem som braka kronans sölfberg Salaberg, dat. Stockholm
tisd. efter Jacobi apostoli (d. 27 Juli) 1512. Biskop Ottes tacksägelse i bref
af d. 8 Sept. 1513, Langebek anf. st., tryckt äfven hos Grönblad, s. 603.
’) Biskop Laurens i Åbo bref derom till riksföreståndaren, dat. Kustö
d. 3 Mars 1606. Arvidsson, Finska Handl. VII: 70, Grönblad, s. 268.
Dorn-bref af Henrik Stensson, såsom lagman, dä han höll ting med Finska rätten
i Vemo onsd. efter S. Knuts dag (d. 14 Juli) 1607. Afskrift i Ivar Flemings
Jordebok, Linköpings Bibliothek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
